Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondekungen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Genom klara vinterluften tränga smattrande fanfarer:
ur Cisterzienser-klostret skrida bedjande srakarer*);
Draskovic, hans höghet bispen, träder fram i gyllne skrud,
och en örnprydd, habsburgsk härold äskar ibland mängden
ljud.
Pansar skramla, hjälmar blixtra, djäknar svänga gyllne
palmer.
Dies iræ, clies illa . . . nunnor sjunga själapsalmer.
Gubec föres fram till tronen, som af hettan blifvit röd,
ty den röde mästermannen sparar ej på kol och glöd.
Gubec hunnit snart till målet: kronan vardt hans lefnads
vinning.
Flinke mästermannen prässar glödgadt järnband kring
hans tinning.
»Bondekungen! bondekungen!» så ett tusenstämmigt tjut
af den täta mängden bryter häjdlöst som orkanen ut.
Gnistor spraka; järnen fräsa, flående en halfdöds panna;
några ryckningar och suckar — intet mera! Hosianna!
Ära vare Gud i höjden! Allt är åter lugnt och godt.
Franjo Tahi! vänd tillbaka tryggt till dina fäders slott!
*) Så kallades af folket denna munkorden på grund af dess svarthvita
dräkt, som till färgen liknade skatans (sraka).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
