Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blinde skalden (efter Alexei Tolstoj)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
»Om ögonen ej varit skymda också
af blindhetens mörka elände,
jag skulle ha sjungit min visa ändå;
jag kunde ej släcka de känslor, som då
i åldringens hjärta sig tände.
»Må hundarne hasta i vilddjurens spår,
och fursten må jaktbytet lofva!
Men konsten att sjunga — ej är hon mig svår,
och ros eller tadel jag därför ej får,
ty sången är gudarnes gåfva.
»Så ljuflig är sången som nattdaggens tår,
än häftig som forsarnes flöden,
än varm som en doftande, grönskande vår,
än härlig som solen, som stormen så svår,
än grym, som den plötsliga döden.
»Och den som får njuta af diktningens tröst,
ej mäktar han styra sitt sinne.
En flamma upptänder så eldigt hans bröst:
han måste förkunna med tjusande röst
de känslor, sig röra där inne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
