Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
planteringsdag pa Blomsterkungens födelsedag» för disp. E. J. Ljungberg, som blev varmt
intresserad och hänvisade till Dalarnas Trädgårdsodlareförbund, vid vars årsmöte s. å.
forslagstallaren höll föredrag om planen (tr. hos Hasselkvist & C:o i Borlänge s. A..
lllustr.). Förbundet sände rundskrivelser till alla Dalarnas skolråd m. fl. och utgav på
sitt förlag 1917 en broschyr »Linnédagen» med uttalanden av en rad kända personer, en
uppsats med samma namn stod i tidskriften »Trädgårdens» specialnummer »Carl von
Linné Den 23 maj 1917», och samma dag hölls en större Linné-minnesfästi i Falu
stadspark, varjämte Trädgårdsodlareförbundet med landshövdingen i spetsen för en skara
inbjudna planterade en Ornäsbjörk på samma plats, där det gamla moderträdet stått —
alltsammans E. J. Lindbergs verk.
BILAGA 12
till sid. 112.
Johan Jesper Moræus,
bergsman, f. 1763, var en from, men lefnadsglad man, och fast vida äldre var han
ofta tillsammans med Helsenerne, utan att derföre deltaga i deras våldsamheter. — Då
konung Gustaf IV Adolfs svägerska, en Princessa af Baden, efter ett besök i Stockholm
vände åter till Tyskland, skedde hemresan land vägen ned till Skåne. Jesper, som för
tillfället var i Stockholm, och såg Princessan, blef betagen af hännes skönhet; och för
att i någon ringaste mån få njuta, fast ej af hännes sällskap, åtminstone af hännes
åsyn, beslöt, kosta hvad det ville, att följa med tåget, endast för att under de korta
uppehållen vid hästombytena för Princessan och hännes svit få se någon skymt af
sin tillbedda. Också följde Jesper troget med hela vägen, ända ned till Malmö eller
Helsingborg, der Princessan skulle stiga ombord. Resan för Jesper, som för det mästa
måste ske med för tillfället accorderade hästar, lärer stigit till högst betydligt.
Liksom mången annan tok, och utan att det aldra ringaste förstå i sak, vurmade
också Jesper Moræus en tid på grufvor; och efter egen utsago bearbetade han
samtidigt 36 stycken dels koppar dels jernmalms anledningar, bland hvilka han sjelf
ansåg Rommarbacken i Sundborn för en af de bästa. Några grufskojare hade samtidigt
upptagit en kopparmalmsskärpning åt Aspeboda trackten [med blyerts: i Wargberget],
dit de inbjödo Jesper att fara och se på. Desse hade emedlertid förskaffat sig ett
lass vacker kopparmalm, som på förhand var nedskickadt i grufvan. Jesper kom enligt
aftal ricktigt till stället, men helt naturligt skulle han först besöka grufstugan, der det
sops om med honom grundeligen. Efter en stund kom bud inn till herrarne, att just
nu uppkördes en tunna vacker malm. Jesper skyndade ut, såg den vackra malmen, som
stjelptes ur tunnan och bortkördes i en skottkärra, hvarpå herrarne åter begåfvo sig
in i stugan och fortsatte med drickandet; under tiden nedskickades samma malmtunna
ånyo i grufvan, och nytt bud innkom, det ytterligare en tunna lika vacker malm var
uppforslad, etc. I huru många acter komedien uppfördes kan jag ej påminna mig;
endast upplösningen, som blef: att Jesper betalade grufvan med en fjerdepart.
På ålderdomen kom Jesper i mindre goda omständigheter och tillbringade sin mästa
tid hos J. M. Helisen på Korsnäs. — Någon af hans bekanta sade en gång: »farbror
har gjordt af med bra mycket pengar i sin dar». »Ja det har jag», svarade denne,
»men så roligt, som jag haft i mina dagar, kan ni aldrig få.» Hans valspråk var —
Hva ha vi för vi lefver. — Jesper Moræus dog på Sveden 182B/1029». (Med sin hustru
Elisabeth Catharina Brunnmark, t redan 1792, hade han endast en ogift dotter.)
Ur Albr. Steffenburgs otryckta anteckningar i Dala Fornsals arkiv.
BILAGA 13
till sid. 119 ff.
Östborn.
Harald Olufsson
gav namn åt Haraldstorp och Häraldsgruvan i Ljusnarsberg, fick 1647 Salbo hemman
därstädes av drottning Christina såsom evärdeligt bergsfrälse och inköpte 1649 Stora
Gården vid Nya Kopparberget med jord, hytta, rosthus m. m., sedan i långa tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
