Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vindsagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till ett skallande skratt, och det väckte alla de
sovande eldhästarna, där de stodo runt omkring
i sina spiltor. De\ voro yrvakna och tydligen
förbittrade över besöket — det brummade ur
deras inre, det knakade och knarrade i lemmarna.
En gammal en, lugnare och allvarligare än
de andra, tog först till ordet.
— Vad är du för en nattfågel, som inte kan
låta folk sova i fred? mumlade han.
— Jag heter Vindician, svarade stormen, och
är yngste son till nordanvinden. Vi äro ju på
sätt och vis släkt — kan jag inte få säga
farbror?
— Brum! lät det ur spiltorna. De funno
visst äran av den släktskapen tvetydig.
— Jag vet, hur vi ska bli av med honom,
viskade en av de minsta och otåligaste. Och så
förklarade han för nordanvindens yngste, att om
han ville räkna släkt med eldhästarna, måste han
först avlägga ett prov: han skulle springa kapp
med den snabbaste av deras familj; blev han
besegrad skulle han för alltid fjättras vid bottnen
av Stora Stötgruvan däruppe under Klockarbacken.
Men vann han — ja, det kunde man nu inte tänka
sig. I alla fall, då skulle alla lokomotiv erkänna
stormfamiljens överlägsenhet.
Det gick nordanvindens yngste in på. Så
bestämdes tid och rum, starters, vittnen och
tidräknare och allt sånt, som är alldeles nödvändigt
vid en kapplöpning. Och så hoppade Vindician,
nordanvindens yngste ut genom fönstret och sprang
upp genom skogen för att börja träna sig till den
stora striden.
»Bom-drom-tom! Bom-drom-tom–»
Eldhästen rullade iväg allt snabbare, ande-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
