Vid pingstens gröna grind till häst jag stiger
och far så långt som sommarens vägar irra,
och varje soldag till en fest jag viger,
där skratten smattra, sträng och sporrar klirra.
Lik en kurir vars horn har brått att ringa
sin muntra ottesång i tysta byar,
med Floras gördel framför hästens bringa
jag rider under gryningskyssta skyar.
Möt mig i kvällens land, vid koppar floden,
där ekar spegla sina höstfestånger.
Ur dagens stungna hjärta droppar bloden,
hans bleka mun är varm ännu av sånger.
Kom, låt oss följa alla skumma drömmar
som gå med månskensögon under träden,
ty livets andedräkt, den ljumma, strömmar
jämväl ur nattens skygga sorgekväden.