Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygtankens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taliseringen voro mycket vakna naturiakttagare, kunna
mycket väl ha lagt märke till liknande fenomen, som ingalunda
äro sällsynta i ett land med stark solglöd.
Det behövs ingen särskilt stark solvärme, för att en
fisk-blåsa vid stranden skall bilda en miniatyrballong, men det
påstås, att i de heta länderna till och med en icke fullt tömd
vattensäck kan svälla upp i solvärmen och börja sväva bort.
Det må vara hur som helst med den saken, men upptäckten
är i varje fall lätt gjord, och de av fysikaliska experiment
roade grekerna kunna mycket väl självständigt ha kommit
på idén att med konst göra varmluftballonger och svävande
duvor.
Uppgiften hos Gellius vore utan betydelse i detta
sammanhang, om den inte representerade det enda direkt skönjbara
sambandet mellan antikens försök med aerostater och nya
tidens återupptagande av systemet lättare än luften.
Jesuit-patern Francesco de Lana Terzi i Brescia, som i litteraturen
framträder som den första europeiska
ballongkonstruktören in spe •— fastän Kaspar Schött redan ett par årtionden
tidigare i själva verket framfört samma idé — refererar
nämligen till uppgiften om Arkytas duva, när han 1670
framlägger sitt förslag att göra ett litet luftskepp, som
skulle uppbäras av fyra lufttomma kopparkulor och styras
med ett latinsegel fästat vid en mast mellan kulorna.
Sughöjden skulle regleras med barlast och ventiler på
kulorna.
MAN KAN emellertid spåra också ett annat, mindre
uppmärksammat samband med antikens aerostater.
I en under medeltiden i flera handskrifter återberättad
legend om Alexander den store talas det om, hur det första
världsväldets grundare lät göra ett slags bärstol, vars
skal-mar bars av fyra tämjda gripar. Denna sällsamma
luftfarkost styrdes genom att den unga hjälten höll ett
köttstycke på en lång stång framför griparna. Ville han uppåt,
så höll han köttstycket högt, och ville han nedåt, så pekade
han mot jorden med det. Hela denna historia, som trycktes
första gången 1488, har uppenbart förändrats och
förvanskats på sin vandring från ursprungslandet Persien.
Det finns emellertid en miniatyr i en handskrift från i32o,
som illustrerar, hur Alexanders bärstol lyfts av griparna. I
första ögonblicket skulle man vara böjd att avföra den från
sådant som har med verklig flygtanke att göra och räkna
25
Lana Terzià tuftökeppiiprojekt med
Lufttomma glober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
