Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygtankens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stabiliserad och den flög sin raka bana med förbluffande
säkerhet.
Något större uppseende väckte emellertid inte denna enkla
modell. Bland de »sakkunniga» var man av den
uppfattningen, att den var för enkel för att kunna vara av någon
praktisk betydelse! Man väntade att finna flygproblemets
lösning — om det överhuvudtaget kunde lösas! •— i mycket
mera tillkrånglade anordningar. Till och med mycket
framstående uppfinnare och konstruktörer, såsom till exempel
Hiram Maxim, synas ännu långt senare ha haft
verklig-rädsla för enkelheten.
Den unge Alphonse Pénaud trodde emellertid på sin idé
och arbetade vidare efter samma enkla linjer med det
resultatet, att han 1877 sökte och erhöll patent på en flygmaskin,
som nu väcker oförställd beundran, trots att den bara
existerar på papperet. I patentansökan heter det: »Vår
uppfinning avser en flygapparat, som kan föra en eller flera
passagerare genom luften. Den hör till klassen aeroplan,
det vill säga lutande plan, vilka verka på luften som en
drake och framdrivas i horisontell riktning med en
luftpropeller. I bakre delen äro två styrfenor anbragta för att
reglera lutningen och ett vertikalt roder för
riktningsförändringar. Dessa tre styrplan manövreras av den
framtill sittande piloten. Fyra fjädrande rullar äro avsedda för
start och landning. Bärplanen, som ha elliptisk form, bestå
av spant — spryglar •— som på över- och undersidan äro
beklädda med tyg. Bärytornas spännvidd är avsevärt större
än deras bredd. Ytorna kunna vara plana eller, ännu bättre,
svagt välvda. Vi förbehålla oss att ge bärplanen en lätt
vridning i längdriktningen, så att anfallsvinkeln mot luften
vid innerkanten är 1 à 2 grader större än vid
vingspetsarna, för att reducera de moment, som tenderar
att böja bärplanen uppåt.» Spännvidden beräknades till 18 à
3o meter, vikten till 1 200 kg, motorstyrkan till 20 à 3o
hkr och hastigheten till 90 km/tim.
Styrningen skulle ske genom en i alla riktningar rörlig
spak, vid vilken wirar till horisontal- och vertikalrodren
voro fästade. Dessutom skulle vertikalrodret på elektrisk
väg kunna kopplas till en kompass, så att maskinen
automatiskt styrdes i en viss kompassriktning. Farten skulle
anges genom en vindmätare, lutningen genom vattenpass och
höjden genom en aneroidbarometer.
Det var inte mycket, som Pénaud glömt att tänka på och
lämnat åt andra att uppfinna! Patentbeskrivningen rörande
50
Alphonse Pénaud é enkla modellflygplan
med gummimotor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
