Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska flygvapnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
problem för ingeniörer att brottas med och material för
en spännande sport, men att dessa ömtåliga och nyckfulla
apparater skulle kunna uträtta något av värde under
fältmässiga förhållanden föreföll ganska osannolikt. För övrigt
var det inte så lätt att på avstånd bilda sig en riktig
uppfattning om flygmaskinernas prestationsförmåga, då de i
tidningar och tidskrifter förekommande uppgifterna voro
av ytterst varierande vederhäftighet.
Under sådana förhållanden var det icke utan betydelse,
att vårt land, just under den tid, då framstegen kommo
slag i slag, hade som militärattaché i Paris en officer, som
både höll sig väl informerad och ägde den rätta
klarsynt-heten, dåvarande ryttmästare lirn.it Linder. Hans förut
omnämnda rapporter från 1909 framhöllo klart, att
iakttagelserna i Frankrike bestämt gåvo vid handen, att
flygmaskinerna mycket snart skulle få stor militär betydelse
både för spaning och för andra uppgifter. De betonade
även, att man av de i Frankrike anställda försöken kunde
sluta sig till, att varken våra topografiska förhållanden
eller vårt stränga vinterklimat lade några bestämda hinder
i vägen för flygmaskinernas utnyttjande. Våra många sjöar
skulle, enligt franska experters uppfattning, med fördel
kunna användas som landningsplatser både sommar och vinter.
Dessa rapporter tilldrogo sig uppmärksamhet, icke minst
därför att de avveko från den på något äldre observationer
baserade »officiella» uppfattningen, men militärattachén i
Paris stod inte länge ensam om sin värdesättning av de
nya erfarenheterna. Redan på hösten 1910 anförde
inspektören av flottans övningar, att marinen utan dröjsmål borde
tillgodogöra sig flygspaningens möjligheter, och detta
resulterade i ett beslut om, att en svensk officer skulle beordras
att i utlandet studera flygtekniken och förskaffa sig
flygar-kompetens. Det blev löjtnant O. DabLbeck.
Dåvarande kaptenen K. A. B. Amundson, känd såsom
pålitlig aeronaut och ordförande i Aeronautiska sällskapet,
erhöll speciellt uppdrag att genom regelbundna rapporter
hålla Fortifikationsdepartementet underrättat om
avia-tikens framsteg i utlandet, framförallt i Frankrike och
England, och blev från 1912 i tillfälle att fullfölja detta uppdrag
såsom militärattaché i Paris efter ryttmästare Linder.
När han erhöll denna utnämning, torde Amundson icke ha
varit någon på förhand given anhängare till systemet tyngre
än luften, men han blev mycket snart en av flygningens
mest aktiva förespråkare och främjare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
