Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska flygvapnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verka imponerande och framkalla intrycket, att vår egen
luftflotta är alltför långsam, men även om vi måste följa
med i den ökade snabbheten, är det ingalunda säkert,
att rekordmaskinerna skulle innebära någon reell
förstärkning av vårt flygvapen. I många fall kunna något äldre, men
fullt tjänstdugliga och av både flygare och markpersonal
väl kända flygplan ha ett större militärt värde. Grundlig
utbildning, grundlig kännedom om materielen och grundlig
samövning av förbanden är långt värdefullare än en
modernitet hos materielen, som kanske icke hunnit bli fullt utprovad.
Enligt ig36 års riksdagsbeslut skall vårt flygvapen vara
rustat med tunga och lätta bombflygplan, jaktflygplan,
spaningsflygplan för samverkan med armé och flotta,
torpedflygplan, skolflygplan samt i krigstid med det antal
transportflygplan, som kan mobiliseras.
För att täcka fredsorganisationens behov av flygplan
ha vi hittills huvudsakligen varit hänvisade till att endera
inköpa flygplan utifrån eller att på licens tillverka utländska
konstruktioner, då anslagen icke räckt till för att täcka de
höga kostnader, som äro förenade med en inhemsk
konstruktionsverksamhet, men den nya försvarsordningen ger
numera rum för en sådan, och arbetet på nya inhemska
konstruktioner pågår sedan ett par år tillbaka.
Det kan härvid vara skäl att beakta, att det även inom
de stora arméernas flygvapen, där forcerad upprustning
pågått och pågår, i regel tar en tid av två till tre år, innan
en ny konstruktion, som framställts i försöksserie, hunnit
utprovas och modifieras för den militära utrustningen,
så att serietiLherkningen av tjänsteflygplan kan igångsättas.
Därför får man icke låta sig förledas till förhastade
slutsatser av de oftast i propagandasyfte utsända telegrammen
om snabb upprustning med idel hypermoderna flygplan eller
om de allra nyaste militärmaskinernas häpnadsväckande
prestationsförmåga. Det tar sin rundliga tid, innan den
»hypermoderna» försöksmaskinen med de sensationella
prestationerna blir en god och pålitlig tjänstemaskin och får
sin betjäning av fullt uppövad, både flygande personal och
markpersonal. Av den anledningen äro även i det
modernaste flygvapen alla maskiner från en synpunkt »gamla»,
när de inträda i linjetjänsten, men detta förhållande blir
naturligtvis än mer utpräglat inom ett flygvapen, där man
icke kan basera nyanskaffningen på inhemsk
konstruktionsverksamhet utan måste avvakta resultaten av
utprovningar-na i andra länder, innan tillverkningslicens kan förvärvas.
Överstelöjtnant F. Ramström, chef för
försvarsstabens flygoperationsavdelning
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
