Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska flygvapnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flygdirektör E. Sjögren, chef för
flygfä rv a Itningenö induötribyrå
topphöjden ligger ända uppe på xo ooo m, varför
utrustning med syrgasapparater även är nödvändig. Den svenska
standardutrustningen för instrument är inbyggd och
förarplatsen är försedd med radio, som möjliggör förbindelse
inom förbandet och med närbelägna markstationer. Den
är dessutom försedd med utlösningsanordning för
bombfällning. Planet kan nämligen taga en bomblast på upp
till 5o kg. Beväpningen utgöres av fyra fasta kulsprutor,
två synkroniserade och två placerade i vingarna utanför
propellerfältet. Kulsprutesiktet är av reflektortyp, som
även kan användas nattetid. Betjäningen av kulsprutorna
sker på pneumatisk väg, med en anläggning av Dunlop-typ,
som även betjänar hjulbromsarna.
Hastigheten anges för de med svenskbyggda motorer
utrustade divisionerna till 367 km/tim. och för den tredje
divisionen till 4x0 km/tim. Dessa hastigheter kunna synas
blygsamma vid jämförelse med dem som noterats för en
del utländska jaktflygplan, men härvid måste beaktas, att
enligt försvarsordningen vår enda jaktflottilj har den dubbla
uppgiften att dels tjäna ortsförsvaret för huvudstaden och
att dels samverka med övriga flygstridskrafter och
markstridskrafter.
För ortsförsvaret kunde betydligt snabbare maskiner
både vara påkallade och praktiskt lämpliga, då de i regel
kunna ha goda landningsfält till förfogande. Men för
samverkan med övriga flygstridskrafter och markstridskrafter
fordras, att jaktflygplanen skola kunna landa och ha sin
basering på ofta rent tillfälliga landningsfält, som icke
tillåta några större landningshastigheter. Gloster Gladiators
landningshastighet ligger så lågt som 82 km/tim.
Jaktflottiljen tillföres 1940 ytterligare en division
flygplan av modernare typ.
Spaningdflygplanen utgöras för närvarande till större delen
av något äldre typer, som skola ersättas med moderna
flygplan mot slutet av upporganiseringsperioden. Typ S 6,
som användes vid arméflyget, och marinspaningsflottiljens
S 5 A-D äro gamla goda trotjänare, som i regel ha mer än
tioårig tjänst bakom sig.
S 6 är av Fokkertyp, dels tillverkad av
Fokkerverkstä-derna och dels på licens av Centrala flygverkstaden på
Malmen. Det är ett tvåsitsigt biplan med svetsad,
tråd-stagad stålrörsflygkropp, klädd med tyg, och vingar av
träkonstruktion, klädda med fanér och tyg. De äldre planen i
serien, S 6 A, äro försedda med motorer av typ BJ VI
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
