Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska flygvapnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byråchef J. Nilson, chef jör
flygför-valtningenö civilbyrå
telefon- och radioförbindelser och vidtagande av
anordningar för landning på flygplatsen under mörker.
Ett sådant »materialbetonat» vapen som flygvapnet är i
själva verket också i högsta grad »personalbetonat», då
dess effektivitet i fält ytterst beror på den enskilda
flygsoldatens effektivitet, hans personliga egenskaper och hans
utbildning för snabbhet, precision och noggrannhet.
Flygvapnet ställer mycket höga fordringar på den enskildes
vakenhet, påpasslighet och omsorg om detaljer.
Med den relativt korta värnpliktstiden i vårt land är
det därför av stor vikt, att flygvapnet tillföres värnpliktiga,
som med särskilt intresse tillgodogöra sig utbildningen,
men därutöver måste det tillmätas stort värde, om den
utbildningscentral för utbildning av personal, som måste
uppsättas i händelse av krig har att i första hand tillgå
unga män, som äga viss förhandsutbildning för flygning
och därmed också vissa förutsättningar att snabbt tillägna
sig de längre drivna färdigheter, som fordras av
militärflygaren. Med hänsyn härtill anförde också
försvarskommissionen i sitt 1936 avgivna betänkande bland annat
att, »för att öka tillgången av per jona Lreserver vid flygvapnet
vore otvivelaktigt förefintligheten av en vät utvecklad och
organiserad privatflygning av stort värde». Samtidigt hänvisades
till, att i flera länder staten av detta skäl påtagit sig
betydande kostnader för understöd åt civila flygklubbar och
liknande organisationer.
Vid framläggandet av propositionen om nya
härordningen inför 1936 års riksdag betonade också
försvarsministern, att då flygvapnets operationsduglighet måste
anses vara väsentligt beroende av tillgången på reserver,
måste det vara ett betydelsefullt statsintresse, att det
utanför flygvapnet skapades särskilda reserver av flygare,
vilka vid mobilisering på relativt kort tid kunde erhålla
kompletterande militär utbildning. Riksdagens särskilda
utskott underströk detta ytterligare. I särskilt utlåtande
ha chefen för försvarsstaben och chefen för flygvapnet
givit sin principiella anslutning till denna uppfattning, men
med särskilt framhävande av önskemålen, att den civila
utbildningen hålles på hög nivå och att bland annat vid
privatflygarnas utbildning icke skolflygplan med alltför svag
motorstyrka komma till användning. För den militärt
värdefullaste kategorien av privatflygare räknades det
med att prov avlagts på flygplantyper med en motorstyrka
ej understigande 3oo hkr.
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
