Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaktflottiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jaktflyget förföljer det fientliga bombanfallet oavlåtligt
och försöker bryta dess udd, decimera dess styrka och
knäcka de mänskliga nerver, som skola dirigera anfallet
till avsedd effekt, ända intill det område, som
luftvärnsartilleriet skall försvara. När luftförsvarspjäserna börja
spela, måste jaktflygplanen på radioorder från marken
dra sig undan, för att undgå att själva bli träffade, men i den
mån de fortfarande äro stridsdugliga hålla de vakt för att
återupptaga striden med de fientliga maskinerna, när de
bege sig på återflygning efter att ha lämnat av sin bomblast.
Och nu kunna de maskiner, som först upptagit striden, hoppas
på förstärkning, ty i samma ögonblick som den i högsta
beredskap liggande divisionen lämnade fältet började
förberedelserna för att göra divisionen i andra beredskap
startklar.
Dennas befälhavare har i viss utsträckning genom
telefonrapporter och genom radio kunnat följa stridens gång.
Startklar för ingripande i stridens första skede torde den i
regel icke hinna bli, men om ett förföljande kommer ifråga,
eller om en ny bombanfallsvåg väntas, så är den beredd att
ingripa. Denna andra division kommer att utgöra
jaktflottiljens egentliga stridsreserv. Den tredje divisionen
däremot kan knappast komma ifråga annat än som
ersättningsreserv, ty den omfattar plan, som stå under tillsyn
och reparation, och den befinner sig sålunda temporärt
icke i full stridsberedskap.
Vid nattligt bombanfall blir jaktflygets stridssätt väsentligt
annorlunda. Det kan i regel icke uppta striden med fienden
i samlat förband, utan jaktflygplanen bevaka enskilt var sin
sektor omkring anfallsmålet under intim samverkan med
luftvärnsförbanden på marken. Tack vare mörkret har
ett enskilt jaktplan stora möjligheter att på nära håll anfalla
ett bombplan, och dessa möjligheter ökas i samma
ögonblick som det fientliga bombplanet infångas av en
strålkastare från marken. Bombplanets personal blir mer eller
mindre bländad, och dess skjutsäkerhet mycket nedsatt.
Under mörker äro sålunda de flesta fördelarna på
jaktflygets sida, men endast under förutsättning att det
samarbetar med välutbildade markförband. Utan hjälp av
markens luftvärnstrupper är mörkret i högre grad ett
hinder för jaktflygaren än för den anfallande bombaren,
och det är endast en lyckträff, om han inom sin sektor
råkar få någon av de fientliga bombmaskinerna inom
skotthåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
