Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modellflygklubben Vingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att vädret blivit nämnvärt bättre. Regnet hade
visserligen slutat, men det blåste fortfarande lika hårt. Tävlingen
var därför mycket chansartad, och många modeller
kvaddade. Som segrare, och därmed nordisk mästare, utgick Björn
Andersson med Börje Stark som tvåa.
Den i augusti 1938 skulle den io:e Wakefieldtävlingen
gå i Paris, eftersom en fransman erövrat cupen föregående
år. På grundval av ytterligare ett par uttagningstävlingar
uttogs följande rena »vinglag» till denna kraftmätning mellan
hela världens modellflygande länder: Björn Andersson,
Sune Stark, Börje Stark, Gunnar Magnusson, Anders
Deurell och Sven Wentzel. Detta lag skulle även tävla om
lagpriset Coupe de Belgique i Antwerpen den 7 augusti.
Lördagen den 3i invägdes modellerna på franska
aeroklubben, och därefter förseglades modellådorna och
be-höllos på Aeroklubben till tävlingsdagen. Detta var en stor
missräkning för svenskarna, som icke hade sina modeller
trimmade för detta heta klimat (35 •—40 plusgrader i
skuggan). Tävlingsdagen kom med absolut klar himmel och nästan
stillastående luft.
Tävlingsfältet, Caudron-Renaults flygfält, låg en timmes
bilväg utanför Paris i närheten av Versailles. Deltagarna
färdades i bussar ut till tävlingsplatsen, dit de anlände en
kvart före tävlingens början istället för, som utlovat var,
en timme före. Alltså fingo svenskarna endast omkring i5
minuter på sig att »acklimatisera» sina modeller. Därför
väntade de sig ej heller några topplaceringar. Men det gick
över förväntan.
Svensken Gunnar Magnussons modell kom in i termik
och fick en flygtid av 17 min. 3 sek. noterad, och med detta
resultat ledde han länge. Men senare gick amerikanen
Cahill och en fransman om honom, den förre med en flygning
på 32 min. Men hoppet tändes ånyo när Sune Starks modell
kom in i uppströmmar och steg och steg. Tyvärr gick den
rätt in i solen och dessutom var den vit och därför kunde
tidtagarna inte följa den längre än drygt 9 min. Där flög
segerchansen in i solen! Sune Starks modell var förresten
den enda som ej återfanns av alla de modeller, som flögo bort
under denna tävling.
Magnusson belade i alla fall tredje plats, vilket väl var
något av en bragd i denna fruktansvärda konkurrens. Inte
mindre än 14 nationer med över 70 modellflygare deltogo.
Före tävlingen i Antwerpen fingo svenskarna tillfälle att
trimma sina maskiner och hade dessutom turen, att tävlings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
