Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyget och forskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innehavaren av astronomiprofessuren i Uppsala, Daniel
Melander (adlad Melanderhjelm) •— förutvarande docent i
matematisk fysik och akademiadjunkt i fysik — översatte
och kommenterade 1762 Newtons arbete De quadratura
curvarum, och hans kommentarer, som uppta större delen
av detta verk, visa hur väl förtrogen han var med Newtons
teorier. Detta framgår också av hans astronomiska skrifter.
Något arbete, som har närmare avseende på »vindarnas
vetenskap» än en avhandling om planeternas atmosfär,
har man icke av Melanderhjelms hand, men om man
räknar från Newton den naturvetenskapernas nya epok, som
slutligen också ledde till klarläggandet av vetenskapen om
vindarna, så kan man från Melanderhjelm såsom Newtons
lärjunge räkna en svensk naturvetenskaplig tradition kring
astronomi och fysikprofessurerna i Uppsala, som följer
utvecklingen ett långt stycke på väg. Den skulle förresten
kunna räknas ända från Melanderhjelms företrädare,
Anders Celsius, som bland talrika andra förtjänster även kan
tillskrivas den, att 1729 ha påbörjat de berömda serierna
av meteorologiska observationer vid Uppsala universitet,
liksom också att ha givit termometern den 100-gradiga
skala, som sedan länge användes för alla vetenskapliga
observationer över hela världen.
Melanderhjelms lärjunge och efterträdare, matematikern
och astronomen Jöns Svanberg, företog på Melanderhjelms
initiativ en kontroll av Maupertius’ och Celsius’
gradmätningar i Lappland, vilka utförts på 1730-talet, och
kunde därvid fastställa, att Maupertius’ mätresultat voro
felaktiga. Dessa resultat hade stått i viss strid med
Newtons teori, att jorden måste vara tillplattad vid polerna,
medan däremot Svanbergs nya mätningar gåvo full
bekräftelse på teorins riktighet.
En av Svanbergs främsta medhjälpare •—• som för övrigt
gjorde sig särskilt värdefull genom att han uppfann ett nytt
mycket praktiskt och tillförlitligt mätinstrument •— var Jonas
Öfverbom, matematiker och framstående kartograf, men
samtidigt en av vårt lands första representanter för
vindarnas vetenskap, i den mån man därmed även avser
meteorologien och aerologien. Hans viktigaste arbeten på
det området äro avhandlingarna om medelvärmen i
Stockholm under 5o år och om temperaturförändringar i Torneå.
Jöns Svanbergs yngre son, Adolf Ferdinand, var
likaledes matematiker, blev docent i matematik i Uppsala och
senare professor i fysik och matematik. Han stod i kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
