Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Återseendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
varade flere timmar. Då han vaknade, viskade han
Hermans namn. — Är du här, min son? Räck mig din hand!
Och då han kände den i sin, fortsatte han med
bedjande, bevekande ton: — Herman, jag dör, jag går härifrån
för alltid och lämnar mina stackars barn ensamma kvar.
Svär mig, att du skall beskydda dem som en fader!
— Jag svär det! — svarade den unge mannen med
av rörelse nästan kvävd stämma. — Jag svär det, käre fader!
— Och du övergiver dem aldrig, min son?
— Nej, aldrig! — Aldrig!
— Då kan jag lugnt dö. Herre, i dina händer befaller
jag min anda!
Han sjönk tillbaka, som om denna sista ansträngning
hade dödat honom; Emma uppgav ett rop av fasa: —
Fader, fader!
Herman ledde henne till rummet bredvid. — Han har
gått till Gud, Emma, du bör ej ropa honom tillbaka, om
du ock kunde. — Lugn, lugn, arma barn, gråt icke så, han
år befriad från alla lidanden!
Men under det han talade så, runnö tunga tårar ned
över hans ansikte. Snyftande höllo de varandra omfamnade,
dessa tre övergivna, olyckliga barn till martyren, vars i
döden stelnade anlete ännu vittnade om den kamp, som varit
hans lott i livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
