- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
62

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En envis förföljare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

Jakuten band fast håstariia så, att de hade vinden i
ryggen, därpå tände han en väldig brasa och började med
största lugn att plocka några änder. Hans: »O! — ti ta!
■—o! — ta!» ljöd åter som förut i natten.

Därinne i jurtan, en pyramidformad byggnad av böjliga
trädstammar och grästorvor, funnos ännu runt omkring
väggarna de breda sovbänkar, som begagnats av hyddans
ursprungliga invånare, vilka antagligen kort förut begivit sig
till sin sommarvistelseort. Herman och dansläraren
packade upp fållarna, och sedan aftonmåltiden intagits,
uppsökte var och en sin bädd. Jakuten sköt kibitkan framför
ingången och lade sig själv, insvept i sin päls, under den.
Hans snarkande insövde snart alla de andra.

Morgonen inbröt, utan att något störande förefallit
under natten Man fortsatte färden så snabbt som möjligt
och uppnådde omkring tiotiden den lilla staden Minure.
Denna stad ligger i en djup dalgång, och, som sagan
berättar, på botten av en uttorkad sjö, vars forna befintlighet
numera endast antydes av några träsk.

Med undantag av några kyrkor och ämbetsmännens
träbyggnader voro de övriga bostäderna endast jurtor; stora
hjordar av hästar och nötkreatur gingo på bete på de
gräsrika slätterna kring staden, ett muntert liv rådde på de
breda, renliga gatorna, ja, de varseblevo till och med en
danslokal, ur vars fönster längtande blickar förstulet
riktades på den glade wienarens fiol.

Herr Bochner lät icke länge bedja sig. Under det
Herman tog vård om hästarna och betalade vägvisaren, under
det Emma och Otto i den judiske värdshusvärdens kök
övervakade tillredandet av det återstående jaktbytet,
började han att spela och snart dansade ungdomen i Minure
med lust och gamman kring honom.

— På så sätt göra vi det bästa intryck, — sade han
på sitt modersmål. — Det är icke gott att förutse, i vad
mån befolkningens känslor för oss kunna bliva oss nyttiga
eller skadliga.

Han spelade alltså på, ända till dess änderna kommo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free