- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
90

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. I skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

orkaner genompiskade luften, så att det föreföll, som skulle
kibitkan välta i varje ögonblick, flockar av vargar luvsade
med uthängande tungor bakom åkdonet och söndersleto
ögonblickligen de hästar, som störtade av utmattning.

Herman lyssnade med dyster min och knöt emellanåt
krampaktigt sin hand. — Stackars, olycklige fader! Han
hade bokstavligen blivit hetsad till döds.

De sutto en stund tysta, endast sysselsatta med sina
tankar; det var sent på kvällen och därute rådde
ogenomträngligt mörker. Då tyckte herr Bochner sig plötsligt
förnimma ett egendomligt knakande och smattrande. Han lyfte
upp huvudet och lyssnade.

Herman grep sitt gevär. — Det är bestämt återigen
vargarna, — sade han.

— Det tror jag icke, de där odjuren...

Ett vrålande och tjutande, läten av olika djur avbröt
Bochners ord. Stora djurkroppar bröto sig fram genom
buskarna i ursinnig flykt. En allmän förfäran tycktes hava
gripit skogens åbor.

Herman rusade ut.

— Allsmäktige Gud! — hörde de andra honom ropa.
— Elden är lös! Skogen brinner!

— Gud, förbarma dig över oss!

— Kanske är det endast ett norrsken!

— Nej, nej, känner ni icke röklukten?

— Vi måste fly! — utbrast Herman. — Åh, detta var
ett fruktansvärt slag! Hela vår egendom går förlorad!

Även Bochner manade till skyndsamhet. — Fort, mina
barn, fort, eljest äro vi förlorade. Gud vare lov, att vi
icke sovo!

Emma knäppte hop händerna.

— Om skogen verkligen brinner, så gives det intet hopp
mera, sade hon gråtande. — Vi måste dö.

— Men först måste vi uppbjuda allt för att om möjligt
undgå detta förskräckliga öde! Kom fort bara! — där
synas lågorna! — skrek Otto,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free