Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla de flyende, i brådskan över varandra störtande
djuren. Vargar, rävar, vilda getter, harar och bruna björnar
flydde endräkteliga, utan att tänka på sin medfödda
fiende-skap, över den av hetta rykande marken, och åkerhöns i
ofantligt antal flaxade runt omkring varandra.
Med Trogen i spetsen, den ene i den andres spår,
sprungo flyktingarna, så fort de kunde, rakt åt höger,
framför den brinnande linien, i hopp om att kunna lämna den
bakom sig. Skulle de flytt i vindens riktning, så hade de
måst marschera ända till skogens slut nästan fyra mil utan
rast eller ro.
Men en sådan ansträngning kunde man ej begära av
den unga flickan och gossen. För övrigt kunde man nästan
kalla det ett underverk, om de alla kunde rädda sig.
De saker, de lastat på sig, började kännbart trötta dem
och hindra snabbheten i deras flykt. O, vad voro alla förut
utståndna lidanden, vad var all nöd och ångest i förflutna
dagar mot rönen under denna natt! Levande brända —
kunde man tänka sig något förskräckligare öde!
Herman studerade eldgränsen, framför vilken de flydde.
Förut jämnt avskuren, tycktes den nu med varje minut allt
allt längre framskjuta sin yttersta spets, tycktes bilda en
halvkrets, som möjligen förband sig med vänstra sidan och
så förvandlades till en ring, varur ingen möjlighet till
räddning mera gavs. Blodet tycktes stelna i Hermans ådror
vid denna upptäckt, men han behärskade sig likväl
fullkomligt. Varför skrämma de stackars barnen och vännen
Bochner, om de ännu ej tänkt detsamma som han? — De fingo
ändock tids nog erfara olyckan.
Emma vacklade, det, som hon bar, gled ur hennes
darrande händer ned på marken.
— Herman — mumlade hon — jag förmår icke gå
längre.
— Känner du smärtor? — frågade hennes bror orolig.
— överallt — jag vet icke, vad det är — men mina
fötter neka mig sin tjänst — jag förmår icke mera
Herman kastade ifrån sig allt, vad han bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
