Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
förvånad blev han icke, då efter varandra sju personer blevo
synliga, idel män i stepprövarnes välbekanta klädedräkt. Det
var alltså guldtjuvarna!
Dessa kommo under tiden närmare och två
bössku-lor pepo till höger och vänster om polismästarens huvud.
— En krigsförklaring! — tänkte den oförskräckte
mannen, — spetsbovarna tro sig omringade och ämna sälja sina
liv dyrt. Men det ämnar även jag göra.
Han sökte betäckning bakom ett kullfallet träd och
besvarade därpå med tvänne skott ur sin dubbelbössa
angreppet.
Rövarne spredo sig som väl instruerade soldater, men
avlossade dessförinnan alla på en gång sina gevär mot
polismästarens gömställe, dock utan att träffa, emedan
trädstammen erbjöd ett ypperligt skydd. Men kampen mot den
sju gånger starkare fienden kunde icke länge förbliva
oavgjord. De ryckte fram från alla sidor, funno än ett träd,
än ett klippblock, som tjänade dem som betäckning och
drogo på detta sätt kretsen kring polismästarens gömställe
allt trängre, ehuru denne skarpt bevakade och emellanåt
skrämde dem. En, som vågat sig längre fram, hade redan
hälsats av två skott från Jermaks gevär, men denne hade
synbarligen endast tillfogat banditen lätta sår.
Plötsligt ändrade sig scenen.
Polismästaren märkte en av rövarne smyga sig fram
bakom en klippa för att uppnå ett närmare sig beläget
snår och på halva vägen sköt han honom. Kulan trängde
genom karlens bröst, han uppgav ett skrik, famlade ett
ögonblick i luften med händerna och störtade därpå
handlöst till marken.
Ett tjut av raseri från hela bandet ledsagade hans fall
och ett kulregn översållade Jermaks gömställe.
— Nu är jag förlorad, — tänkte den modige mannen.
— De komma att slå ihjäl mig med bösskolvarna som en
galen hund.
Men huru stor blev icke hans förvåning, då plötsligt
ett kommandorop från en av rövarna hejdade de andras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
