Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
— Så skulle han döda dig, ja! Han är icke den man,
som skänker nåd. Men lugna dig, Dimitri, han är död,
stendöd — kom du bara med oss!
— Nej, nej, jag vill icke!
Koskintin knöt näven. — Vill du icke, pojke? Jag
säger dig, att du skall!
— Ja, ja, han skall!
De drogo honom med sig trots hans motstånd, men
dessförinnan betåckte de, så gott de i brådskan hunno,
polismästarens kropp med något ris och grenar. Tjugo steg
därifrån låg deras skjutne anförares nakna lik; guldtjuvarna
hade i all hast berövat honom hans pälskläder.
Skogen brann icke långt därifrån. Litet emellan höjde
sig väldiga rökpelare upp i luften, vilka som breda band
fladdrade genom det röda eldhavet, men bakom dem
syntes dagens unga stjärna, det blev morgon, och på den elden
motsatta sidan vaknade vildmarken åter till liv...
Emellertid hade flyktingarna något hämtat sig efter sin
mödosamma färd genom den brinnande skogen och slogo
nu in på den väg, som skulle föra dem närmare den
förutskickade Tekel. Även de hade mött de flyende hästarna
och Herman hade lyckats fånga tvänne av dem. Deras
samtliga räddade egendom sammanpackades nu och
fastsnördes på det ena djurets rygg, under det Emma red på
det andra. De båda männen och gossen gingo i spetsen.
Ungefär en timme efter polismästarens egendomliga
begravning anlände de till det ställe, där striden med
guldtjuvarna ägt rum. De varseblevo en mängd stora blodpölar
och hejdade sig, stela av fasa, under det att hästarna
oroligt fnyste och icke kunde bringas ur fläcken.
Otto, som på pojkars vanliga sätt snokade kring
överallt, var den förste, som märkte ett lätt blodspår, som
färgade snön, och han meddelade genast sin upptäckt åt de
andra.
Här måste ligga en sårad i närheten! — ropade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
