- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
111

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lil

för att befria er ur graven. Gud har nådeligen bevarat
oss från mord, och jag tackar honom därför av hela mitt
hjärta. Ni hyser utan tvivel samma åsikt.

Innan Jermak hann svara, tog Bochner till orda och
pekade på den dödade rövaren; när man därtill lade
åtskilliga andra omständigheter kunde man lätt tänka sig den
scen, som försiggått.

Polismästaren bevarade emellertid sin stela, avvisande
hållning; han tycktes ej alls hågad för någon försoning,

— Vi äro nu kvitt, herr Brandt, — sade han. — Ni
kan icke längre förneka, att ni är stadd på flykt, ni och
edra syskon. Som detta kan anses som en bevisad sak,
förklarar jag er i lagens namn häktade.

Herman log. — Den förklaringen kan ni visserligen
avgiva, herr Jermak, men det är också allt. Vi se sakerna
ur en annan synpunkt. Med eller mot er vilja måste ni
själv följa med oss ända till ryska rikets gräns, så att (ni
icke i sista minuten korsar våra flyktplaner. Ni är således
nu vår fånge, men vi vilja dela med er allt det, som själv
står oss till buds i denna ödemark. Emellertid får ni icke
lämna oss, innan Rysslands jord för alltid ligger bakom
oss.

Jermaks ögon sköto blixtar. — Ni pockar på er
övermakt! — utbrast han förbittrad.

Bochner skrattade med full hals. — Min bästa herre,
— sade han, — ni kan knappt varken stå eller gå för er
själv, ni befinner er i vildmarken utan livsmedel, utan
häst eller vapen, övergiven som Job, och ändock visar ni
trotsigt tillbaka den enda hand, som räckes er, ändock
talar ni om er ämbetsmyndighet! Det är helt enkelt
vansinne !

Polismästaren rätade på sig. — Min person kommer
här ej alls i betraktande, — svarade han med lugn
värdighet, — jag representerar endast den alltid heliga,
oantastbara lagen!

- Men ni kan ingenting uträtta, ni är hjälplös,
emedan här inga kosacker med laddade gevär stå bakom er.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free