Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Strid med vargar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
hela matförrådet, varav varje person i sällskapet erhöll sin
portion.
Därpå svepte de in sig i de pälsar, som ännu
återstodo dem, och, under det Trogen låg vakt vid ingången,
insomnade de lugnt trots alla sinnesrörelser och mödor
under de senast förflutna tjugofyra timmarna.
Den förste, som vaknade följande morgon redan i
gryningen, var Jermak. Han letade med sina blickar efter
sina följeslagare och även efter nedra delen av sin egen
kropp, men utan att kunna upptäcka något annat än ett
jättestort vitt lakan, som var utbrett över dem allesammans.
Snön hade letat sig väg genom de många sprickorna
på taket och våra resande voro alldeles insnöade.
Herr Bochner vaknade genast polismästaren rörde på
sig. Hans stora, som en karbunkel lysande näsa och hans
livliga ögon blevo synliga under hans stora päls och han
säg sig överraskad omkring.
- Alla helgon, vad vill det här säga! — utbrast han.
Polismästaren bevärdigade honom icke med något svar.
Herr Bochner befriade med någon svårighet sin kropp
från den tyngande snölasten och försökte att även få liv
i de andra, vilket dock icke var den lättaste uppgift. De
liknade björnar i vintersömn och Emma gav från sitt rum
ej ett livstecken från sig. Småningom uppenbarade de sig
dock allesammans och den godmodige wienaren sökte nu
vända saken i det komiska och muntra upp sina kamrater,
men i synnerhet den bleka, bekymrade man, som stod där
tyst och livstrött bland dem.
- Det är för väl, — sade han, i det han värmde sina
händer över den hastigt upptända elden, — att vi icke
befinna oss i något civiliserat land. De »insnöade
vaga-bonderna» blevo säkerligen eljest snart gripna av polisen
och inburade i »finkan»!
Den gamle vänlige dansläraren blinkade och nickade,
han ville så innerligen gärna muntra upp den stackars
polismästaren, men lika gärna hade han kunnat tro sig få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
