- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
119

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Strid med vargar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

— Jo visst. Men först måste vi sysselsätta oss med
husbyggnad. Innan aftonen skall detta ispalats erhålla ett
något solidare tak.

Då frukosten var förbi, fördelade herr Bochner dagens
arbete. Han själv och Herman skulle förfärdiga ett slags
flätat tak av kvistar, under det att Otto rensade bort snön
ur hyddan.

— Och jag? — frågade Jermak.

— Ni är vår gäst, min herre. Samtala med fröken
Emma.

— Jag skulle föredraga att arbeta som ni.

— Kom med och hämta ris och kvistar då!

De tre männen begåvo sig till floden för att uppleta
lämpligt byggnadsmaterial. Jermak arbetade flitigt, han
ned-drev nya stänger i marken bredvid de förutvarande,
flätade under herr Bochners ledning mattor av ett slags vass
och fäste dem framför de öppna ställena i tak och väggar.
Men han talade icke, han bibehöll alltid en viss gräns
mellan sig själv och flyktingarna, som om han velat visa, att
hans armar visserligen arbetade för den oavvisliga yttre
nödvändighetens skull, men att han varken var eller ämnade
bliva deras vän och kamrat.

Otto hade med Emmas hjälp förfärdigat sig en riktig
jättekvast och snart gjort hyddans inre fint och putsat;
nu tog han även i tu med. den närmaste omgivningen, där
man ämnade uppföra en liten övertäckt spis.

I det han härmade herr Bochners vana att lyfta upp
varje sten och granska den för sina samlingars skull, märkte
gossen här och där under snön små runda eller avlånga
stenar, som voro grömfärgade och sågo ut som glas. Han
plockade en hand full åt sin syster, som visade dem för
herr Bochner.

— Vad kan det vara? — frågade hon den gamle,
godmodige herrn.

Dansläraren hade knappast hunnit kasta en helt
flyktig blick på stenarna, då ett jubelrop lockade de övriga till
hans sida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free