- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
133

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. I Ostrogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

— Tekel — Tekel, vad är det?

— En skugga, herre, kanske vargar!

Jakuten hade så ofta besvarat liknande frågor,- att han
knappt såg upp. Men denna gången tycktes han dock
överraskad. — Minsann, — sade han, — är det icke en släde.

— Huru många sitta i den?

— Endast en person, herre, lugna sig; det är en
patrullerande kosack.

Under det dessa ord växlades hade kosacken redan
hunnit fram med sin lilla, av hundar dragna släde. Mannen
erbjöd en egendomlig anblick; han bar pälsmössan så djupt
nedtryckt, att endast ögon och näsa syntes, den långa
lansen var fäst vid en läderrem och kappan hade han dragit
upp över öronen. Släden liknade en kullslagen järnstol,
som kosacken red på, i stället för att sitta. Det föreföll,
som om de många hundarna mot hans vilja släpat honom
med sig.

— Denne man är en kurir, — viskade Tekel. —
Östrogens vid Stananei-Chrebet esa-ul skickar honom till Omolon
eller till Indigirka; han kommer troligen icke att tilltala
oss.

Jakuten tycktes skola få rätt, släden ilade förbi, men,
som om kosacken plötsligt kommit på andra tankar, vände
han i full fart om med sitt åkdon och skyndade efter
flyktingarna så hastigt, som hans djur kunde springa.

— Kör på! — utbrusto Herman och Bochner som med
en röst. — Kör på! Hundarna kunna icke hinna upp
renarna.

Polismästaren log; han insåg det begångna felet och
märkte sig i detta ögonblick som genom ett trolleri helt
nära sitt mål. Kosackens misstankar voro väckta, det var
tillräckligt.

Han skulle få rätt. Kurir en hade till en början
förundrat sig över, att de resande mot all vana försmådde
att tilltala de mötande och inhämta upplysningar om vägen
hos honom. Han fann saken misstänkt och beslöt att en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free