Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. I Ostrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
— Var god och läs, — sade han.
Befälhavaren bugade sig. — Jag ber om ursäkt, — sade
han, — men min noggrannhet är lätt förklarlig.
Polismästaren i Jakutsk har genom en av sina kosacker underrättat
mig om flykten av tre straffångar, personer, vilkas
signalement så fullkomligt passar in på denne herre här, fröken
och gossen, att jag, om det vore möjligt skulle tvivla ännu
i detta ögonblick.
Då Jermak så oförmodat hörde talas om sig själv, lyfte
han upp huvudet. Befälhavarens ord ljödo för hans
överretade nerver som en uppmaning, han kände sig färdig att
svimna, men det oaktat ville han öppna munnen och
förklara alltsammans. Herman märkte det och förekom
honom.
— Ni frågar icke, vem denne herre är, bästa herr
esa-ul. Jag får alltså den äran att för er presentera en av de
fyra präster — — —
Jermak rätade upp sig, han tycktes åter vilja säga
något, men av en osynlig makt hindras därifrån.
- fyra präster, — fortsatte Herman med fast
röst, — som av ryska regeringen varje år utskickas för att
beresa Sibirien och att bringa religionens tröst till de
deporterade. Han färdas modigt genom den sibiriska
kölden från Tobolsk ända till kolonierna vid Amur, från
gruvorna i Nerskinsk till skeppsvarven i Okotsk, alltid styrkt
och upprätthållen genom dessa ord i den heliga skrift:
»saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall ske barmhärtighet».
Jermak slöt ögonen, skakad såsom aldrig förr i sitt liv.
Han tänkte på sin stackars förlorade son, han hörde den
innerliga bönen i Hermans röst och kände sin kraft svikta.
Var han icke en människa, med ett mänskligt kännande
hjärta, förrän han blev polismästare?
Han förblev stum.
— Den fromme herrn har utan tvivel ett pass? —
frågade befälhavaren.
Hermans sinnesnärvaro växte öga mot öga med faran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
