Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Tvenne tsarens tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
ting. — Det är icke så illa menat, ärevördige fader — sade
han lugnande.
Kosackerna sträckte fram sina dryckeskärl mot honom.
— En smula till, nådig herre, en smula till! Ni är ett
angenämt ressällskap!
— I synnerhet — skrek Nikolaus — som man icke får
»kopparslagare», då andra betala!
Bochner fyllde först polismästarens bägare, men denne,
ursinnig över den roll, man lät honom spela, slog ut hela
innehållet i elden. En blå låga flammade upp och
belyste för ett ögonblick klart de kringsittande.
— Märken I icke — skrek han till soldaterna — att
man vill berusa er för att bliva er kvitt som väktare!
De båda kosackerna sågo på varandra och tycktes för
ett ögonblick nyktra till.
— Skulle det — sku-u-le — — stammade den ena
— Va-va-va-förslag? — lallade den andre.
Herr Bochner slog nu i åt de båda jakuterna och
uppmanade dem att skåla med kosackerna. Mot brännvinets
olycksaliga, mäktiga trolldom förmådde vildmarkens
obildade söner icke att strida, de drucko, ända till dess det
icke längre var dem möjligt att tänka eller tala
sammanhängande.
Emma och Otto togo sin tillflykt till kojans avlägsnaste
hörn.
Nu beslöt polismästaren att göra en sista, avgörande
ansträngning.
— Mina vänner — sade han — ansträngen ert förstånd
och försöken fatta det, jag nu vill säga er!
Ardalion lyfte sin bägare. — Dominikanern — från
Sa-mogitien — vill — vill — lära oss — kate-katekesen!
-stammade han.
— Den fyllbulten! — tillade Nikolaus.
Jermak reste sig upp. — Karlar — utbrast han i
bevekande ton — karlar, det gäller här kanske er framtid,
edra liv!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
