Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Bochner som trollkarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Han såg den skymfliga misstanken tagen från sitt
huvud, han levde åter i sina forna förhållanden, hustru och
barn logo mot honom, även Dimitri, den älste, mest
älskade sonen var undanryckt fördärvet — Guldtjuvarna måste
släppa honom, antingen de ville eller icke.
Ögonlocken föllo långsamt ihop på den gamle
ämbetsmannen. Han drömde om hembygden, han trodde sig höra
ulusens slädbjällror — — —
Småningom blev det allt tystare i den varma hyddan.
Allesammans sovo, ödet skänkte dem medlidsamt en paus
av välgörande ro i den fasta, elementernas raseri trotsande
byggnaden.
Jermak lyfte sin hand i sömnen. — Det blir mig
mycket svårt, — mumlade han, — jag har lärt mig älska dessa
stackars barn, men — jag måste — jag befaller ulusen —
jag måste.–-
Nästa morgon fortsatte sällskapet sin resa, sedan de
av jakutkvinnan tillhandlat sig en mängd livsmedel. Deras
väg förde dem till Kolymas branta högra strand, direkt
till Nischnej-Kolymsk, d. v. s. i denna riktning. Själva
stället, den sista ryska stationen, ämnade de naturligtvis
icke vidröra — det gällde att uppnå Norra ishavet.
Jermak hade numera endast en förhoppning kvar. När
tsjuktsj ernås land var uppnått, så befunno sig flyktingarna
icke längre på ryskt område. Då kommo de förmodligen
att återgiva honom hans gevär, lämna honom en släde och
något livsmedel samt sätta honom i frihet. På detta vis
måste han slå sig fram från den ena kosackposten |till
den andra ända till Jakutsk.
Mot middagstiden tycktes Bochner plötsligt bliva orolig
liksom de båda jakuterna. Himmelen mörknade, tät
dimma insvepte allt, pipande, sjungande toner genomforo
stundom luften.
— Gud stå oss bi — mumlade dansläraren — purgan
kommer!
Även Tekel och Chort upprepade wienarens dystra
aning. — Purgan! Purgan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
