- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
186

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Otto

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

— Och ni har bemäktigat er mitt, ja. Men kanske
kan ni anförtro mig en yxa, herr Brandt?

— Naturligtvis. Men vi vilja helst jaga för er, bespara
er allt besvär. Ni kan bliva gittande vid elden och låtai
oss ensamma gå ut.

Jermak skakade på huvudet. — Jag tackar — svarade
han lugnt — men låna ni mig blott en yxa, det är
tillräckligt.

— Men ni måste väl ha något lockbete?

— Det finnes. Jag har ännu kvar några havrekakor,
som jag köpte av herr Kantier, dem ämnar jag använda
därtill.

— Och ehuru ni har livsmedel, har ni ej förtärt något
sedan i går morse?

— Naturligtvis ej. Jag måste spara.

Herman teg, mot sin vilja tvungen att beundra denna
okuvliga energi. Han tänkte, att det skulle vara en lycka,
att vinna denne mans vänskap, men uppgav det oaktat alla
vidare försök — Jermak kunde ej rubbas i sina föresatser.

Utan att hava druckit en droppe av det erbjudna theet,
lade sig den gamle herrn vid en köld ute av tjugusju grader
på sin bädd och insomnade lugnt.

Nästa dag uppställde han fällan och utsatte även
snaror för fåglar, men försöken misslyckades och han ägde
nu endast några rötter, som han hittat i ett övergivet
råttbo; detta var hans frukost-, middags- och aftonmåltid.

Emma bad honom med tårar i ögonen att smaka på
ett stycke vilt, men han förblev obeveklig, så att Bochner
rådde till att alldeles lämna honom i fred. Genom ett
sådant förfarande komme han kanske förr på andra tankar.

— Men han svälter ihjäl — sade den unga flickan.

— Först blir han vanmäktig, sade med en
axelryckning den praktiske herr Bochner — och då hälla vi soppa
i honom — nota bene, om vi då hava någon.

— Det give Gud — suckade Herman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free