- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
199

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Hungersnöd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

199

— Vad menar ni?

— Er näsa är ju förfrusen!

— Åh! — Nej, det har jag icke märkt.

— Men så är det. Vi måste genast frottera den med

snö!

Otto rusade ut efter snö och wienaren började, vit som
lärft, att ivrigt gnida sin för närvarande livlösa näsa, i det
han vemodigt mumlade: så lång denna nordiska vinter är!

— Bäste vän, den har ju nyss börjat, — skrattade
Herman. — Men trösta er, solen kommer snart att synas igen,
det är alltid en tröst.

— Nå, kommer aldrig denna barbariska köld att giva
med sig!

— Bara icke vår vänskap kallnar, hederlige Bochner!

Polismästaren vände sig bort I vilket tryckande,
olidligt läge befann han sig icke gent emot dessa människor!!

För att dock icke synas alldeles hjärtlös erbjöd han
flyktingarna att dela hans köttförråd, men utan framgång.
Liksom han själv avvisade, vad de erbjödo honom, så
avböjde de nu å sin sida även hans gåva, vänligt men bestämt,
ehuru livsmedel började fattas även dem.

Det fanns icke mera tillräckligt för alla, var och en
försökte under någon förevändning lämna den andra den
största portionen, var och en låtsade sig, sedan de första
matbitarna slukats, vara mätt, så att något skulle bliva
övrigt. Men i hemlighet hungrade de allesammans, och
även Trogen sattes på indragningsstat, så att han numera
tjöt både natt och dag.

Huru länge skulle väl jakuterna dröja!

Polismästaren börjnde nu fullfölja en annan tankegång.
Om de icke återkommo, då måste flyktingarna giva sig,
måste skatta sig lyckliga att få återvända till
Nischnej-Kolymsk och överlämna sig åt rättvisan på nåd och onåd.
I detta fall bleve han segrare.

Hans hjärta klappade fortare. Kanske toge saken denna
utgång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free