- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
212

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. På isen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

att komma ombord, och då detta äntligen lyckats för
jägarna, erbjöd sig en fasansfull syn för dem. Fem lik i
matroskläder lågo på däcket, stelnade i vinterkölden, torra
som trä, en hemsk grupp, inför vilken jägarna ryggade till-

— De olycklige! — utbrast Herman. — Säkerligen ha
de hungrat ihjäl.

— Vet icke, de skulle i händelse av hungersnöd ha
uppsökt land. Nej, det är skörbjuggen, som dödat dem.

I detta ögonblick hördes ett buller nedifrån. — Där
ha vi björnen, — skrek Bochner; — se upp, Herman!

Hundarna skällde ursinnigt och rusade mot kajuttrappan,
där huvudet och nacken av en väldig isbjörn nu kom i
sikte. Gapet var vidöppet och de rödsprängda ögonen
blickade vilt och hotande mot nykomlingarna.

Utan dröjsmål sände Herman en kula i djurets hals.
Med ett fruktansvärt vrålande rusade vilddjuret fram mot
den djärve jägaren — björnen och hans båda förföljare
stodo mitt emot varandra.

Herr Bochner avsköt även ett skott mot kolossens
huvud, men utan att lyckas döda honom. Läget hade blivit
mycket betänkligt, Herman tillgrep ett sista förtvivlat
medel, han bortkastade geväret och tilldelade med sin yxa
björnen ett så kraftigt hugg, att djuret raglade tillbaka.
Herr Bochner gav honom resten med en ny kula.
Isbjörnen sträckte sig krampaktigt ett par gånger och utandades
därpå sin sista suck.

Oaktat kölden torkade de båda männen svetten från
pannan.

— Det var ett styvt arbete, — sade dansläraren. —
Jag önskar ej göra om det!

— Nej, icke för allt i världen! — Och se på knotorna
där! De ha tillhört en människa, som omkommit här.

— Ja, som björnarna slitit i stycken. — Men låt oss
se efter i kajutan. Det är icke omöjligt, att ännu flera
björnar husera där. Hör endast, så de sibiriska hundarna
skälla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free