- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
222

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. På spårjakt efter rövarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

ungefär hundra werst från hyddan, sågo de bergen
Wajwa-nin, Gegla och Kap Schelagskoj.

Trogen förde de båda vandrarne mellan höjder och
längs avgrunder, över frusna sjöar och genom snööknar;
då natten inbröt, vågade de endast sätta sig ned till vila
på de medtagna björnhudarna, ty sömn skulle under en
sådan köld varit liktydigt med döden.

Följande dagen uppnåddes efter en högst besvärlig
färd södra delen av Tschaunskajaviken och fortfarande
visade sig slädspåren, fortfarande var trakten obebodd.

Luften var klar, men det blåste en besvärlig
östanvind, som betydligt försvårade framträngandet. Vid
middagstiden visade sig på himmelen en luftföreteelse av
ovanlig prakt: runt omkring solen glänste fyra drabantsolar,
som stodo i förbindelse med varandra genom en regnbåge.
Alltsammans bildade en stor, i de bjärtaste färger
skimrande cirkel, över vilken åter en regnbåge välvde sig.

Detta underbara fenomen varade ungefär två minuter,
därpå följde ett snöfall, som snart övergick till det
våldsammaste yrväder och mycket besvärade våra två vänner,
uttröttade som de förut voro.

Nu voro alla spår efter släden utplånade; nu hade
de intet annat att bygga sina förhoppningar på än hunden.

Det kloka djuret nosade på marken, tog här och där
upp en kvist eller sten i munnen och lät dem åter falla.
Men slutligen tycktes han hava funnit rätta riktningen.
Utstötande ett muntert skällande, sprang han vidare, som om
han åter såge slädspåren.

De båda männen marscherade med nyvaknat hopp
efter honom.

Under tiden hade polismästaren efter mycket sökande
upptäckt det infrusna fartyget och till en början
annote-rat dess namn. Det hette »Kornelia». Sedan detta skett,
satte sig den gamle ämbetsmannen sig i den förstörda
kajutan och upprättade en fullständig inventarielista. Därpå
sammanförde han alla liken och betäckte dem med stora
stycken segelduk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free