Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. I hövdingens tält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Utlämna den unga flickan, — sade han, — så skall jag sedan
göra dig ett förslag.
Kamakajen ryckte på axlarna. — Vilka förslag? —
frågade han misstroget
Jermak vände sig så, att de andra ej kunde se hans
ansikte. Därpå förklarade han för tsjuktsjern, att
främlingarna voro rymda straffångar, och att en stor belöning
skulle tillfalla honom, hövdingen, om han förde dem
allesammans till Jakutsk. Men även detta försök misslyckades
fullkomligt.
— Jag har hört talas om en stor kamakaj, —
förklarade vilden, — som råder över landet långt bort på andra
sidan havet, men här är jag herre och din solens son
har ingenting att befalla över mig. Slavinnan är min.
Jermak • insåg, att han icke hade något hopp vidare,
men han var en allt för ädel, ridderlig natur för att
därför överlämna den unga flickan åt hennes öde eller helt
enkelt vända tältet ryggen.
— Hon är varken din slavinna eller din egendom,
hövding, — sade han med fast stämma, — och du måste utlämna
henne, antingen du vill eller icke.
— Det gör jag ej.
— Jo visst, ty vi betala dig lösepenning för henne.
— Jag är rik, jag kan undvara edra penningar. Det
roar mina hustrur, att äga en vit slavinna.
— Gott. Men ännu större fröjd kunna andra saker
förskaffa dem. Se här, vad säger du om denna kedja,
dessa ringar?
Han visade hövdingen de få smycken, han ägde,
Herman och Bochner gjorde likaså och ur slädarna hämtades
läckerheter och brokiga tyger. Men allt var förgäves,
hövdingen visade likgiltigt tillbaka alla dessa skänker. — Jag
vill behålla flickan, — sade han.
Emma ryste. — Hellre än att kvarlämna mig här, så
döda mig! — utbrast hon gråtande.
— Vi skola döda det odjuret! — skrek Herman oCh
lyfte redan sin revolver mot kamakajens huvud, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
