Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Äntligen räddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGONDEFÖRSTA KAPITLET.
Äntligen räddade.
Tre veckor förflöto på detta sätt, utan att de lidit brist
på livsmedel eller blivit på något sätt oroade, och nu ansåg
Herman, att avresans ögonblick var kommet. Slädarna
ut-praktiserades i all hemlighet genom bakdörren,
matförråden inpackades och hundarna förspändes. Innan tsjuktsjerna
hunno genomskåda planen, flögo de båda spännen redan
fram över snön, i riktning mot Anadyrbukten.
Färden gick först genom en gles skog, mellan kullar
och över sumpiga sträckor, där talrika vattenfåglar
uppehöllo sig. Rentsjuktsjernas område hade börjat, förbrända
och förkolade sommarhyddor stodo vid vägen, vid stranden
av en stor flod lågo tänder efter mammutdjur och överallt,
kors och tvärs, ledde renspår genom slätten.
Snön hade börjat bliva lösare och solen dröjde länge
uppe på himmelen. Man uppförde varje kväll ett litet tält
för Emma och Otto, de andra däremot kunde redan sova
i slädarna. Flyttfåglarna började anlända, spätt gräs
började spira upp.
Flyktingarna andades lättare, som om de blivit
befriade från en centnertyngd, men oro rådde dock ännu i
deras hjärtan. Nu var stunden nära, då deras öde skulle
avgöras.
Livsmedel ägde de i överflöd. Renar och argalisdjur
kommo inom skotthåll, innan jägarna stått en timma på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
