Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det ryska folket - De olyckliga och de brottsliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
lytt och bannar henne värre än en hund. I sin förtvivlan
besluter hon sig för självmord och kommer, nästan
alldeles från vettet, till bydomaren. Här släpper man henne
och mumlar likgiltigt åt henne: »Leven i större sämja!»
Är nu detta verkligt medlidande? Det är blott några
slöa ord av en fyllbult, som nyss vaknat upp ur ruset
och knappt märker, vem som står framför honom;
skiljedomaren svänger slött och likgiltigt med armen för
att få vara i fred, så länge han ännu har kopparslagarna
i huvudet och inte kan tänka eller tala redigt.
Historien om denna kvinna är för resten alldeles färsk
och välbekant. Man läste därom i alla tidningar. Kort
och gott: en hustru gick och hängde sig, därför att
hennes man misshandlat henne. Han dömdes av domstolen,
men »på grund av förmildrande omständigheter»...
Jag kan så tydligt föreställa mig hans utseende. Det
sades, att han var reslig, starkt byggd och blond. Håret
var tunt, kroppen pussig, rörelserna långsamma och
avmätta, blicken lugnt fixerande; han talade föga och sällan,
och orden undsluppo honom ogärna, som om han varit
rädd om dem. Vittnena intygade, att han hade en grym
karaktär; han kunde ta och hänga en höna med benen
i vädret för sitt nöjes skull — ett mycket karaktäristiskt
drag! Han slog sin hustru, när det så föll sig, flera år i
sträck med spön och käppar. Han drog ut en golvbräda,
sköt in hennes ben i öppningen, klämde till plankan
och slog, slog. Jag tror, att han själv inte visste, varför
han slog henne; sannolikt var det bara av samma
bevekelsegrund som då han misshandlade hönan. Han
pinade henne också med svält genom att icke giva henne
en brödbit tre dagar i rad. Han lade brödet på en hylla,
kallade fram henne och sade: »Understå dig inte att röra
detta bröd, det är mitt!» — också ett mycket karak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
