- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
174

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den unga konungen var häftigt upprörd. Han
slog handen hårdt emot sitt bröst, såsom hade han
dermed kunnat hämma hjertats våldsamma slag.
Sedan han i häftig fart vandrat fram och tillbaka öfver
golfvet, blef han efterhand lugnare och stannade åter
framför Torsten, der denne med korslagda armar
dystert betraktade sin kunglige vän.

Håkan hade emellertid utkämpat en strid med sig
sjelf. Hans vekliga sinne saknade ännu kraft att
öfvervinna smärtan; men hans varma hjerta förnekade
sig dock icke.

»Jag är icke värd din vänskap, Torsten,» sade
han slutligen. »För andra gången i mitt lif har jag
tviflat på dig, känt svartsjuka och misstroende till
dig — du som kanske har offrat ditt eget lifs lycka
för min skull! Men hvarföre sade du mig icke, att
ditt eget hjerta närde samma kärlek som mitt? Hade
jag väl mera rätt till henne än du?»

»Jag såg, att din kärlek till henne var sann och
upprigtig, Håkan — kunde du hafva vunnit hennes,
hvarföre skulle jag störa din lycka genom att säga dig
hvad jag hade offrat!»

»Och jag tänkte aldrig derpå! jag tänkte endast
på mig sjelf. Men nu förstår jag hvad du har lidit
— och detta under åratal — och du har likväl älskat
mig.»

Håkan kastade sig till sin väns bröst, och hans
upprörda känsla fick utbrott i en häftig gråt. Torsten
slog sin arm omkring honom och strök de långa,
fuktiga lockarna ifrån hans panna. Ingen af dem hörde,
att dörren öppnades, och att drottningen med lätta,
hastiga steg inträdt i rummet. Hon höll ett öppet
bref i handen; men stannade, bestört, då hon såg sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free