- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
182

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kanske bättre, att riddaren nu fick veta det, än att
han oförberedd skulle komma dit.

»Ha flera bröllopsgäster redan anländt?» frågade
han för att utan förrådande af egen okunnighet få
veta hvad som tilldrog sig på borgen.

»Jo det var en sak,» utropade fiskaren, »hvem
skulle väl akta väder och vind för att få se jungfrun
på Gröneborg i sin brudståt! Ja, ja, man säger, att
hvarken kung eller krona kunde fresta henne att träda
i brudstol — men sin faders löfte aktade hon och ger
i denna stund bort sin frihet — nog hade annars
funnits den, som bättre passat henne till brudgum än det
gamla riksrådet.»

Torsten, på en gång förströdd och upptagen af
tankar, hörde icke på fiskarens tal, ehuru denne tyckte
sig lägga sina ord så väl, att de kunde anstå de
främmande herrarna. Åsynen af borgens glimmande
upplysning hade helt och hållet upptagit hans tankar;
han kände allt så besynnerligt förändradt, så olika
de behagliga våraftnar, han rott omkring vallen,
lyssnande till kärlekens toner. Regnet hade emellertid
upphört, men den tilltagande stormen hejdade båtens
fart, liksom af ett hemlighetsfullt öde hindrade
riddaren att närma sig det mål, han ville hinna. Det
syntes nästan otroligt, huru man vidare skulle komma
framåt. Men roddarens styrka besegrade dock
vågorna; båten höjde och sänkte sig med dem och
nalkades småningom Gröneborgs-stranden.

De voro nu så nära, att Torsten genom dimman
kunde igenkänna det välbekanta fönstret högt öfver
vallen, hvarifrån kärlekens toner hade talat sitt
underfulla språk. Med en nästan ångestfull väntan ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free