- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
259

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ingegerd må komma hit, kära fru,» yttrade
Margareta vänligt. »Hon känner min gemåls begge
konungariken och skall säga mig, hvilka seder och bruk
de hafva der. Jag vill hålla af Ingegerd och gerna
lära af henne.»

Fru Märta lofvade att snart föra sin dotter till
Danmark, hvilket löfte föranledde det framtida
vänskapsband, som förenade den blifvande abedissan i
Vadstena med Nordens drottning.

Under sitt samtal med hofmästarinnan, som
syntes intressera henne, hade dock icke Margareta glömt,
att hennes fader underrättat henne, att konung Håkan
snart skulle infinna sig för att före sin afresa säga
henne sitt afsked. Hon lät icke heller förmärka någon
otålighet öfver dröjsmålet, fastän hon redan kanske
väntat honom. Men då konungen anmältes, rodnade
hon lätt och såg blygt och vädjande till
hofmästarinnan, som smålog vänligt och qvardröjde på sin plats.

Den unge konungen inträdde ensam.

Han hade icke sett Margareta sedan festmiddagen
då hon det elfvaåriga barnet såsom hans vigda brud
satt vid hans sida och genom sitt val af brudgåfva
väckt en liflig rörelse i hans hjerta. Hennes åsyn
påminde honom derjemte, huru lycklig han då hade känt
sig i förhoppningen om en framtid af vunna
önskningar och segrar. Minnet häraf framstod så lifligt, att
han ovilkorligt såg sig omkring, sökande drottning
Blankas strålande ansigte såsom en naturlig förening
med hans lycka.

Men hastigt besinnande sig, samlade han åter
tankarne på den närvarande stunden och den förlust, som
så djupt träffat honom. Hans unga gemåls sorgdrägt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free