Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyfranska ledsamheten i arkitektur är kyrkan Sacré-Coeur,
härligt belägen på Montmartre-höjden. Den visar, att smaken
liksom segergudinnan Nike har vingar, med vilka den kan flyga
sin kos.
»Stora tag», som arkitekterna säga, finnes det i den nybyggda
Orléansbangårdens fasad mot Seinen, en byggnad, som ersätter
det av kommunarderna förstörda Cour des Comptes.
Samma svulst i ornamentiken och samma alltför stora skala
i de dekorativa detaljerna, som göra den stora Alexanderbron
nästan lika sorglig, som den fransk-ryska allians, till vars ära
den döptes, vanpryda också det stora utställningspalatset Grand
Palais, som ligger mitt emot det ganska vackra och måttfullare
prydda Petit Palais, bildande en arkitektonisk samverkande grupp,
där i fonden i Alexanderbrons linje på andra sidan Seine
Invalidhotellets stora kupol höjer sig i guldglans. Här i
Invalidhotellet vilar i en mäktig porfyrkista Napoleons aska. Vid sidan
av Moulin Rouge anses det vara Paris’ förnämsta sevärdhet.
Värre än den moderna senrenässansens utsvävningar och
svärande mot den stil av lugn storhet med hus uppförda likformiga
i grå, lös sandsten, som tillsammans bilda en kvarterarkitektur,
vilken gör Paris till världens mest storslaget bebyggda stad, är
den s. k. style nouveau, vars degiga slingor och groteska
utbuktningar skulle kunna driva hela världsstadens befolkning på
flykten, om denna »frusna musik» kunde tina upp.
»Paris est un monde», heter det med skäl. Om man jämför
hörnet vid Café de la Paix — namnet något olämpligt valt för
världens bråkigaste gathörn — kl. 6 e. m., då en skara av svarta
herrar i höga hattar och ovanligt välformade damer med
spänstig gång och ett skickligt grepp om klänningen, som då modet
tillåter det visar hela ena strumpan till knäet, strömmar fram och
åter, och Métropolitain-banan tömmer mängder av blusmän
genom stationshålet i gatan, och luften genljuder av
automobiltut och kuskarnas egendomliga varningsrop samt de springande
tidningsynglingarnas illtjut: »Comptes-rendus des Chambres!
Resultats des courses!» så anser man Paris vara en trängselns och
bullrets stad, vilket den visserligen kan vara. Kommer man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
