- Project Runeberg -  Ibsen och äktenskapsfrågan /
105

(1882) [MARC] Author: Urban von Feilitzen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som att säga natten hafva sett dagen, så mörkt och utan
ut-sigt hän till ljus är detta st3Tcke.

Namnet Gengangere satte redan en tid förut
gissnings-försöken i rörelse, med afseende å hvilket af sina äldre
motiv skalden här möjligen hade återupptagit. »Noras», tänkte
väl de flesta. Det slog på sätt och vis in; dock antagligen
icke så, som någon tänkt det.

Fru Inger — Fru Nora — Fru Alvirig, tre af orätta
giftermål förstörda qvinnor, likna så till vida tre blad på en
och samma brandfrätta qvist.

Men deras olikhet är större än likheten, inger, som
ingenting gjort för sin befrielse, förhårdnar i samvetsqval och brott.
Nora bryter bladfästet och öfverlemnar sig åt okända vindars
nåd och onåd. Fru Alving, som brutit en gång men låter i
pligtens namn återinympa sig på sitt multnade stöd,
öfver-skyler allt och räddar i utvertes måtto föreningen, medan hon
inom sig förtorkar, förslöas.

Inger Ottisdatter till Östråt var Sten Stures maka, hans
sons moder, och var fortfarande i kärlek fäst vid sin älskare,
äfven efter dennes död; hvadan hennes förbindelse med
Rigs-hovmester Gyldenlöve var ett våld, der hon sjelfmedvetet
kränkte sin qvinlighet. Nora var, när hon trädde i gifte, ett
barn. Fru Alving var icke af något yttre band fast, men
var, genom kärlek till en annan nian än friaren, oberättigad
att gifta sig.

Det i hennes öde nya, som fullständigt skiljer hennes
historia från de två föregående, är emellertid, att hon finner
sig vigd vid en genom utsväfningar förderfvad och ännu i
utsväfningar lefvande man. Hon gör till sin lifsgerning, först
att dölja detta för verlden — om möjligt till och med för
husfolket —, låter honom t. ex. dricka i enrum tillsammans
med henne, emedan han eljest gör det på offentliga ställen
och förlorar allmän aktning; hon låtsar sjelf dricka med;
brottas sedan tåligt med den rusige för att kunna i tysthet
skaffa honom till sängs o. s. v. När han förfört en
tjena-rinna i huset, sörjer hon tillräckligt tidigt för att få denna
gift och för barnets uppfostran.

För det andra drager hon mannen, åtminstone skenbart,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foouibsen/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free