Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Den primitiva epoken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi kunna med ett simpelt, men träffande exempel upplysa
förhållandet mellan jordens ännu flytande och hennes redan
fasta delar. Om vi nemligen taga en apelsin och bekläda den
med ett pappersblad, så angifver detta pappers tjocklek ganska
nära tjockleken af den fasta skorpa, som nu omsluter vårt
jordklot.
Fig. 20 visar noggrannt förhållandet i tjocklek mellan det
som man ganska rigtigt kallar jordskorpan och de inre ännu
flytande delarne. Då jordklotets radie är 600 svenska mil och
följaktligen diametern 1200 mil, eger deremot den fasta
skorpan, såsom ofvan nämndes, endast 4 1/2 mils tjocklek, d. v. s.
ungefär 1/260 af jorddiameterns, eller 1/130 af jordradiens längd,
och detta är det förhållande, som fig. 20 utvisar.
Att söka, om ens approximativt, bestämma den tid som
jorden har behöft af kylas, för att en yttre skorpa skulle kunna
bilda sig, att vilja angifva huru långvariga de omgestaltningar
varit, hvilka vi nu skildrat, är fullkomligt omöjligt.
Den äldsta jordskorpan, uppkommen på det sätt som vi
beskrifvit, kunde icke göra synnerligt motstånd mot det
inneslutna eldhafvets böljor, hvilka vexelvis höjde och sänkte sig
i den dagliga ebb och flod, som månens och solens attraktion
åstadkom. Hvem skulle väl också kunna föreställa sig de
fruktansvärda sönderslitningar, de ofantliga öfversvämningar som
deraf blefvo en följd? Hvem skulle våga af teckna de sublima
fasorna i dessa första och hemlighetsfulla jordbäfningar?
Strömmar af smälta ämnen, blandade med gaser, upplyftade och
genombröto jordskorpan, som ännu gjorde blott föga motstånd;
vida svalg öppnade sig våldsamt, och genom dessa gapande
öppningar utströmmade floder af smält granit, som sedan
stelnade. Så uppstodo de första bergen. Så utpressades genom
remnor i den stelnade ytan de första metallådrorna, dessa
verkliga injektioner af eruptiva ämnen från jordens inre delar,
hvilka genomkorsa de äldsta bergarterna och för oss utgöra
värderika upplag af metaller, såsom koppar, zink, antimon
och bly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
