Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur-kännedomens historia för Linnés tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
hållning, likväl med Ikäl beftrider den förr
om-talte fabeln om deffa änders tilkomft af et träds
frugt fom föll i hafvet.
Samma år fom Lagerlöf prxfiderade för den
nyfs omtalte afhandlingen om drakarna,
refpon-derade Petrus Gran vid famma Lärofäte, för en
Difputation de Rangifero, under Græc. ling.
Pro-fefforn Julius Micrander, och har deri ej
underlåtit at om renen lemna de tilförliteliga
under-rättelfer, han fom infödd Wäfterbottninge bäft
kunde famla. At definition på renen blef
ofullkomlig , och fedan hvart ord deraf vidlöftigt
återhämtat och förklarat, får tilikrifvas
tidehvarfvet. I ftället för de trenne horn Olaus
Magnus tildelt renen, låter denna Au&or förflå
at detta djur endaft har tvänne, men hvilka
ftundom nertil framåt utlkjuta, hvilket ockfå är
uttryckt på det trädfnitt af renen fom finnes
i differtation.
Under Græc. ling. Profefforn Norrmans
Præ-fidium, hafva vi efven fyra famtida Zoologifka
differtationer; nämligen de Livia Columba
Syl-veflre, och de Purpura ur 16&6, Caßor breviter delinea.
tus 1687, och Elephas delineatus ifyj. Utom en
onödigt upftaplad Hebrejfk, Greki/k och Latinfk
erudition, innehåller differtation om dufvan
näftan intet annat än traditioner fom kännas af
hvar Skogsvagtare, och den om elefanten är
lika ofullkomlig, famt beftår af de gamlas
fam-manraffade berättelfer. Bland annat bevifes der
rätt utförligt, at elefantens betar ingalunda äro
tänder, utan horn, fom på viffa tider affalla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
