Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Jakob, Jak, Jäppe, Jåp, Jox(?), Jack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 —
Dens., Laut- und Formlehre der schwedischen Mundarten
in den Kirchspielen Ormsö und Nukkö 192 (1881).
Jäppe (Jäppa).
Appellativt uti Stockholmskt gatspråk i betydelsen
prisse, »fellow» (enl. Gr helst om okänd [manlig] individ).
»Han tyckte . ., att de’ va’ retfullt, att en jeppe som
inte bor på den här gatan, skulle komma hit å borsta
sej.» Janson, I hvilstolen 216 (1896). »Precis som om
jag kunde rå för, att några jeppar går å gör skoj där
hemma på gården.» Dens., I all enkelhet 37 (1896; en
skolpojke talar). »Då flina’ han om igen, den jeppen.»
Därs. 174 (en vedsågare talar om en bergsprängare).
»Du ä feg, jeppe där!» Därs. 180. [En skolpojke till
en annan], »Hvad är det för en jäppe [pojke], som
går der?» (Gr). Äfven kändt i Vgl. (Belfr.).
Måhända förekommer Jäppe uti ifrågavarande
betydelse redan hos Bellman. Jfr:
»Halt och döf en Jeppe sågar
På en utnött bas viol.»
Bellman, Skr. Ny samling (utg. af Eichhorn) 2: 325
(c. 1775).
Den något förklenliga användningen af Jäppe
såsom appellativum står i god öfverensstämmelse med detta
namns ringa anseende. Jfr: »Hvad bryr jag mig om
hans namn, hette han ock Truls eller Jeppe.» Jolin,
S. skr. I. 5: 40 (1875). Enligt en af Wranér anförd
visstump är Jäppe (Jeppa) trollnamn:
»Trollet hette Jeppa:
Benen som två käppa,
Hufvudet som en skäppa,
Bara skryta å skräppa!»
Brokiga bilder 32 (1889; säges på skämt för att reta
en, som heter Jäppa). Jfr Nordlander i Landsm. V. 5:
212 (1886).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
