- Project Runeberg -  Förnamn och familjenamn med sekundär användning i nysvenskan : onomatologiska bidrag /
148

(1903) [MARC] Author: Theodor Hjelmqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - (Kristina) Kersti(n), Kerstna, Stina, Kitta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— ii 6 —

Stor(a)-Stina. Ruter tia i kasinospelet. »Stor-Stina.»
Sthm (Nordh). »Stora-Stina.» Vgl. (La). »Stor-Stinä.»
Gotl. (Ktg). Jfr Lill(a)-Stina.
Svammel-Stina. Pratsjuk kvinna. Vbtn (Mel.).
»Såil-(Söl-)Stinä.» Sölig, långsam kvinna. Gotl. (Ktg).
Tok-Stina. Söndags-nisse 1863, nr 29, s. 4. A.
Branting, Sju martyrer 288 (1894). — Grafva i Värml.
(Sam.). »Toka-Stina.» S. Hal. (K. Pet.; »vanligare
än Tok-Stina»).

Kitta.

Denna namnbildning gäller i Skå. (kanske äfven
annorstädes) såsom mycket ful. I S. Skå. lär den
brukas såsom »skällsord till fruntimmer» (Rietz 322). —
Såsom smädeligt tilltal till en, som hette Kerstin, i
följande exempel: »Thu stora Kitta.» Växjö
Rådsturätts-protokoll 1648, s. 266 (meddeladt af Lektor L. Larsson).
»Kerstin påstod, att Ragnar ’skällt’ hänne för Tjitta (en
förvrängning af hännes namn).» Meijer, Excelsior 1:6
(1888).

Säkerligen beror Kittas vanrykte till väsentlig grad
på en »biton», som det fatt från ett mycket fult
rimord (se Rietz 140)1 — Med namnets låga valör står i
god öfverensstämmelse, att det brukas om jättinnor (t.
ex. i Värend: »Bökoppa-kittan, Asa-kittan», se
Hyltén-Cavallius 2: 7 (1868), och i Skå., se N. Lilja i Runa
1844, s. 44).

Kitta ingår i det allittererande talesättet: »Den
som känner Kitta, han köper henne inte.» Smål. (Granh).

Vidare i det bildliga uttrycket »dä [det som] Kitta
nös», (icke) den ringaste obetydlighet. »Ja’ fick inte
dä Kitta nös.» Blek. K. Nilsson, Ord och talesätt från
Sydöstra Blekings strandbygd och skärgård 45 (1900).
Jfr Därs. s. 19.

’) Jfr Vilh. Andersen, Sammenfald og Beröring (i Festskrift til
Vilh. Thomsen.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fornamn/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free