Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Krstioffer, stoffel, stuffel (stofil, stöfvel?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i5o —
Såsom första led i växtnamnet Christoffersgriis.
Til-Landz A 2 b (1683). Det latinska växtnamnet hos
Til-Landz, Aconitum bacciferum, [»windrufvva»]
betecknar sannolikt den växt, som nu kallas Actæa
spi-cata. Denna har på tyska bl. a. namnet
christophels-krmit (se Pritzel-Jessen 10), på danska Christophersurt
(se Jenssen-Tusch 5).
Ingår såsom senare led i
Lus-Kristoffer. Nyl. (Sv. Landsmålsför. i Hfs).
Stoffel, stuffel (stofil, stöfvel?).
Uti tyskan äro Stoffel (Stofel) och Stoffel (af
Christoffel) smekformer till Christoffer. De beteckna i
öfver-förd betydelse en tölpig, enfaldig, narraktig människa, en
»Plumprian» (så Stoffel i Leipzigdialekten enl. Albrecht 40).
Se Sanders, Ergänzungs-Wörterbuch, Wackernagel 160,
Woeste, Wörterbuch der westfälischen Mundart,
Schambach m. fl. Jfr särskildt: »Stoffel hat im Lahngaue
ge-wöhnlich die Bedeutung von einem grossen, groben,
un-geschlachten, dummen Menschen: Du bist ein rechter
Stoffel, ein dummer, ein grober Stoffel.» Münz 107.
Det tyska Stoffel (af Christoffel) ligger sannolikt
till grund för den liklydande svenska
personbeteckningen, som finnes upptagen i vissa ordböcker och
någon gång påträffas i litteraturen. Den citeras af Ihre,
Svenskt dialectlexicon 171 (1766) och Rietz (1867) från
Dal., där den enl. Ihre begagnades om »senex morosus».
Dalin (1853) upptager stoffel (hvilket han oriktigt
sammanställer med det tyska Stoppler, axplockare) från
hvardagsspråket, där det skulle brukas i betydelsen
»struntkarl». — Från litteraturen kan jag anföra följande
exempel, där stoffel tyckes betyda »stackare».
»En gammal Stoffel med peruk,
hvars lifstråd Lachesis sen sjuttonhundra spunnit.»
A. G. Silfverstolpe, Skald. 2: 87 (1810).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
