Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - (Petronella, Pärnilla) Pella, Nilla - Pål (Paul), Pålle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 285 —
Ingår såsom senare led i
Blinda-Nilla. Hal. (P. Em). (Ej kändt af K. Pet).
Kara-Nilla (»Kåra-Nilla»), Kvinna som vid större gillen
rentvättar karen. Tryde i Ingelstads h. i Skå. (Rietz 308).
Pål (Paul), Palle.
Pål.
Om Pål i förbindelsen Pär och Pål, se under Pär.
Dessutom märkes det allittererande uttrycket »Tigga
i Påls påse», skånskt leknamn. Se E. Wigström,
Folkdiktning i: 310 (1880).
Vidare leknamnet »Tjena Påhl och Göran» (variant
till »Sislas barnsöl»; se under Cecilia). Dal. Se
Arwidsson, Svenska fornsånger 3: 447 (1842).
Såsom första led i
Pål Jönsson. I det eufemistiska utropet: »Ack du store
Pål Jönsson i grödafaded!» Skå. H. Hallbäck, En
sommardag vid Ringsjön 4 (1884).
Pål sannare. Se under Pär ljugare. Skå. (Cd, E. Wm),
Harj. i Skå. (N. An).*
Såsom senare led i
»Brö-Pål.» Om den som tycker om bröd. Lau på
Gotl. (J. Kn).
»Skräi-Pål.» = Skrik-Pål. Om barn som skriker ofta.
Lau på Gotl. (J. Kn).
Palle (Polle).
1) Smeknamn på häst. »Han hade . . grämt sig
öfver sin älskade polles förändrade och magra utseende.»
Sturzen-Becker, Tre septemberdagar i Stockholm 15
(1834). »Hoppsan, polle blacken min, fåt kärran rulla.»
Almqvist, Amorina 339 (1839). »Polle i stallet.»
Rydberg, Dikter 1: 141 (1882; individnamn?). — Allmänt
i hela Sverige; äfven på Gotl.: Pållen (J. Kn;
»smeknamn på häst»). Äfven allmänt i Finl. (Sv.
Landsmåls-för. i Hfs). Både bland »bildade» och »obildade».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
