- Project Runeberg -  Fosterländska minnen i ord, sång och bild tillegnade svenskarne i Amerika /
17

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Allt går i glömskans natt hvad våra sekler föda,
När ålderdomens ljus sin forna klarhet te»

Likså de stolta pyramider
Man än i dag från Nilens stränder ser.

Hur många slott, se’n deras tider,

Ha icke bygts och fallit ner!

Förgäfves utan grund nian någon styrka söker:
Vår vishetslära sjelf är veklig liksom vi;

Med sken af mensklighet hon själens svaghet öker;
Hon kan ej vara stark, hon vill behaglig bli.

Om Cato, död i all sin ära,

Lydt hennes råd, han hellre lefvat slaf.

Ej var det denna matta lära,

Som mod åt Thebes hjelte gaf.

Du har, filosofi, af strålar kunnat skryta,

När fordom deras eld Epaminondas väckt!

På fältet, ur ditt sköt, att Thebes bojor bryta,

Han går med din egid mot faran oförskräckt.

När syns du nu din fackla våga,

På hjeltars ban att leda söner fram?

Har lyckan trälar mera låga
An dem, som födas i ditt dam ?

Till höjden af det ljus, dit tanken vågar syfta,
Längst öfver lyckans krets och menskliga begär,
Jag ser en stoisk vis sitt stolta sinne lyfta
Och hvila i det lugn, som gudars sällhet är.

Han i de dimmor icke fängslas,

Som fästa sig vid jordens låga trakt,

Ej af en giftig oro ängslas,

Som öfvar här sin envåldsmakt.

I dygdens öfning fri, han anser utan häpnad
Nödvändighetens lag och händelsernas lopp;

För plågor känslolös, mot alla faror väpnad,

Han under bördans tyngd sitt hufvud reser opp.
Hvad kan hans hjerta så bemanna?

Ar han förtjust af något diktadt väl?

Nej, endast kärlek för det sanna,

Ar väldig i hans höga själ.

Med erj förmäten flykt när jag hans kosa följer,

Af en guddomlig kraft jag tror mig äga deL

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:51:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fosterland/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free