Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och vrede var i hafvets vågor
Och ömhet uti källans sus,
Och majestät i solens lågor,
Och blygsamhet i månens ljus.
Hämd gick att blixtens pilar hvässa,
Mod skakade orkanens arm,
Och cedern lyftade en hjessa,
Och blomman öppnade en barm.
O lefvande förstånd af tingen!
0 snillets, känslans hemlighet!
Hvem fattade dig, skönhet?— Ingen
Förutan den, som älska vet.
För mig, när du naturen målar
Till himlar utaf ljus och väl,
Hvad är du?— Återbrutna strålar
Af Hilmas bild uti min själ.
Hon är det i min själ, hvars stämpel
Till skapelsen förtjusning bär;
Och jorden uppstod till ett tempel,
Der hon guddomligheten är.
Du, som af skönhet och behagen
En ren och himhielsk urbild ger
Jag såg dig — och från denna dagen
Jag endast dig i verlden ser.
1 allt din lånta teckning kännes,
O evigt samma, evigt ny!
Din växt blef’liljans växt och hennes
Den friska glansen af din hy.
Din blick i dagens blickar blandas,
Din röst fick näktergalens sång;
Jag dig i rosens vällukt andas,
Och vestanfläkten har din gång.
Ej nog — du sjelfva fasan gläder,
Du fyller afgrundar med ljus;
Du öknarne i blomster kläder
Och tjusar i ruiners grus.
Och när min tanke hänryckt vimlar
Och flyr och söker trängtande,
Och söker genom jord och himlar
Det sälla stoftets skapare;
Och frågar, i hvad skepnad fattas,
Att öm och god och glad och mild
Vår högsta dyrkan värdig skattas? —
Då visas hai} mig i din bild.
I kungars slott, i hof och städer
Jag ser bland tusende blott dig;
Och när min fot i hyddan trader,
Är du der redan före mig.
Jag gick att visdomsdjupet spörja;
Din tanka ref mig ur dess famn.
Jag gick att hjeltars qväden börja;
-Men cittran lärde blott ditt namn.
Jag ville ärans höjder hinna,
Men bortvek i det fjät du gick.
Jag ville lyckans skatter fiona
Och fann dem alla i din blick.
Du, som af skönhet och behagen
En ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig — och från denna dagen
Jag endast dig i verlden ser.
Förgäfves ur din åsyn tagen,
Mig blott din tanke unnas mer:
I dina spår af minnet dragen,
Jag endast dig i verlden ser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
