- Project Runeberg -  Fosterländska minnen i ord, sång och bild tillegnade svenskarne i Amerika /
27

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLOTTET OCH KOJAN.

I glädjen och i yran,

Den af oss raska barn,

Som gaf den längsta lyran,
Var den förnämsta karln.

Ej sanning af oss döljdes,

Uti förtjenst och fel;
Oveldigheten följdes
Vid minsta kägelspel.

Den trasigaste ungen
Vann priset vid vår dom,

När han slog riktigt kungen,
Och grefven kasta’ born.

Hur hordes ej vår klagan,
Vårt späda hjerta sved
Vid bannorna och agan,

Som någon lekbror led!

Hur glad att få tillbaka
Den glädje riset slöt!

27

Min enda pepparkaka
Jag med den sorgsne bröt.

Men, mina ungdomsvänner,

Huj- tiden ändrat sig!

Jag er ej mera känner,

I kännen icke mig.

De blifvit män i staten,

De forna pojkårne,

Och kifvas nu om maten
Och slås om titlarne.

Med fyrti år på nacken
De streta med besvär
Tungt i den branta backen,

Der lyckans tempel är. —

Hvad ger då denna tärnan,

Så sökt i alla land?

Kallt hjerta under stjernan,

Gul hy och granna band.

Slottet och kojan.

Jag har en landtlig stuga —
Den stugan är dock min.

Men ödmjukt skall man buga,
Att till mig komma in.

Så föga högt från marken
Har den sin resning fått. . .
Men der, framför åt parken,
Der står ett skyhögt slott.

I prakt och stoj otroligt
Der bor en herreman.

Jag sofver alltid roligt,

Men det gör inte han.

Han hofman är — dess värre —
En präktig stjerna bär.

Men, stackars nådig herre,

Hur litet säll han är!

Jag satt framför min koja
En vacker aftonstund
Då plötsligt hördes stoja
Hans koppel kring min lund.

Hans nåd förbi mig trädde,
Just, som jag bäst förnöjd
Försynens godhet qvädde
I menlöshet oc-li fröjd.

Det var en liten visa
Som sjelf jag gjort — jo jo —
Att himlens Herre prisa
För lugn och sinnesro.

För sundheten och födan,

För faderligt försvar,

För hvila efter mödan
Och ångerfria dar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:51:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fosterland/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free