Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppstiger diktens ljusa sommarnatt.
Der mellan stjernor vandrar skönhetsanden:
Kring jord oeh himmel är dess rike satt.
Sin framtids dröm det unga hoppet kläder
I morgonstrålens klara, gyllne drägt;
För själen evighetens aning träder,
Oeh menskan känner sig med himlen slägt.
Den milda kärleken, som här försonar
Hvart våld af ödet, andas åter fri
Och hör så glad, när ängelns stämma tonar,
En återklang af verldens harmoni.
Så underbart är sångens hela välde
För dem, som rätt dess gudaspråk förstå,
Hvar helst på jorden ödets dom dig ställde.
För dig vill ängeln än sin harpa slå.
Väl sörja ofta ljuden. Fången saknar
Sin himmel och sitt ljusa fosterland..
Dock sjunger han sin tröst: “På jorden vaknar
Den dag en gång, som lossar lifvets band.”
Harpan.
[ ensliga stugan eu kulen qväll
Steg Gunnar med bark ifrån skogen:
Till bröd skall den bakas på ugnens häll;
Men icke ett mjöldoft fans i hans tjäll,
Och icke ett ax uppå logen.
Då kommo emot honom barnen två
Med bleknade kinder — de arma!
“Gif bröd åt oss, fader! — Vi hungra så:
Ack, låt oss allenast en smula få!”
“Jag har intet: Gud sig förbarma!”
“När moder bars bort på den svarta bår,
Och ner under mullen dess kista
Blef gömd uppå vallen, der kyrkan står,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
