Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NECKEN.
81
Amanda.
I blomman, i solen
Amanda jag ser;
Kring jorden, kring polen
Hon strålar, hon ler.
1 rosornas anda,
I vårvindens pust,
I drufvornas must
Jag känner Amanda.
När guldharpan klingar,
När vestan sig rör
Med susande vingar,
Amanda jag hör.
Allt, ängel, bestrålar
Din himlagestalt.
Lik skaparns, i allt
Din guddom sig målar.
Se, själarne ila,
Vid dödsängelns bud,
Till gyllene hvila
I famnen af Qud.
Se, floderna hasta
Med skummande fart.
I hafvet de snart
Sig dånande kasta.
Men aldrig min trånad
Till målet skall nå.
Blek, suckande, hånad,
Jag enslig skall gå;
Skall evigt, gudinna,
Lik stjernan dig se
Högt öfver mig le
Och aldrig dig hinna.
Necken.
Qvällens guldmoln fästet kransa,
Elfvorna på ängen dansa,
Och den bladbekrönta Necken
Gigan rör i silfverbäcken.
Liten pilt bland strandens pilar
I violens ånga hvilar,
Klangen hör från källans vatten,
Ropar i den stilla natten:
“Arma gubbe, hvarför spela?
Kan det smärtorna fördela?
Fritt du skog och mark må lifva,
Skall Guds barn dock aldrig blifva!
Paradisets månskensnätter.
Edens blomsterkrön ta slätter,
Ljusets änglar i det höga,
Aldrig skådar dem ditt öga.”
Tårar gubbens anlet skölja,
Ned han dyker i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig Necken
Spelar mer i silfverbäcken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
